Jag står och pratar med vem jag då trodde var Han med stort H. Han stod och berättade om att han precis blivit upphånglad av någon tjej. Jag tar ett steg bakåt. Inte ett stort, men tillräckligt för att han ska märka något. En kort stund så tänker jag "Du borde inte vara förvånad" men sen slår min dumma tjejgen på och jag tänker att "han kanske bara vill göar mig avundsjuk?". Så jag ville hämnas. Tog en shot och helt plötsligt höll våran genemsamma kompis mig i handen och vi var ute i korridoren, bort från musiken på dansgolvet. Jag fnittrade till, jag minns inte varför jag fnittrade men han vänder sig om och ler stort mot mig. Han är snygg. Han är jätte snygg. Varför har jag inte tänkt på honom innan? Vi hamnar utanför hissen, han håller mig fortfarande i handen och ler mot mig, jag tittar blygt in i hans ögon, dörrarna öppnas. Vi kliver in i den tomma hissen. Dörrarna stängs. Han lutar sig nästan onödigt nära mig för att trycka på en knapp. Högsta våningen är intryckt. Jag kollar frågande på honom och säger "vart ska vi?" Han ler och svarar "jag vill bara vinna tid för det här".
Helt plötsligt kysser han mig. Jag kysser tillbaka och som svar trycker han upp mig mot väggen. Han för händerna över hela min kropp, stannar plötsligt, lutar huvudet bakåt så han ser mig i ögonen och säger "du är så jävla snygg". Jag tar tag i hans krage och drar tillbaka honom in i kyssen. Precis innan våra läppar möts så viskar han "och så jävla sexig". Sen möts våra läppar och hissen säger pling.
Det var som att vi kom på att vi var på en offentligplats just då. Dörrarna öppnas och mitt emot oss står ett gammalt par. Dom tittar på oss som precis har slutat kyssa varandra och vi och dom såg nog båda lika förvånade ut som vi gjorde. Mannen mummlar lite tyst "vi tar nästa hiss" och ser bitter ut, vi ler tillbaka och dörrarna stängs.
Han pressar sig mot mig, jag för fingrarna genom hans hår. Jag kan känna hans erektion och kysser honom djupare. Jag vill ha honom här och nu. Han mummlar något liknande och hissen stannar, vi är högst upp. Hans läppar letar sig bort från mina och han ler belåtet. Tar min hand och drar ut mig ur hissen. Nu då? vad är planen? Han börjar kollar runt, jag frågar vad han letar efter men han svarar inte, håller kvar min hand och nästan drar mig efter sig. Jag vill gå tillbaka till kyssarna.
Sen stannar han, i ett hörn på en korridor och kysser mig och säger "kan vi inte ha sex här". Jag skrattar och frågar hur mycket han har druckit egentligen, Det finns överbevakningskameror överallt och dessutom kan vem som helst gå förbi. Han kysser mig. Jag bannar mig själv för att jag sa nej.. Sen gick han hem, lämnade mig där kåt och ensam.
Hur mycket jag än gillar att han kommer över, att vi myser, att vi nästan har sex så avskyr jag känslan som kommer natten efter, nätterna efter.
Han är så varm och jag så kall.
Varje gång han rör vid mig säger han alltid att jag är så härligt kall. Jag kosar in mig i hans varma famn och ber honom att värma upp mig. Jag trivs där, jag vet vart jag har honom. Vi är inte kära, vi kommer aldrig att bli. Vi är för olika han och jag, når inte upp till varandras kriterier för partnerskap. Vi är ärliga mot varandra. Jag tycker om det här, han tycker om det. Egentligen önskade jag att han höll om mig varje natt. Men då skulle vi oandra sidan sätt inte få så mycket sömn.
Istället ligger jag här i mörkret med armarna som omfamnar en kudde och önskar att sängen inte var så tom.
Igår var en spontan dag rakt igenom. En kompis till mig skulle lämna tillbaka en film han lånat under en längre period och förslog att han kunde kika förbi med den på kvällen. Jag svarade sömndrucket att det var väl okej men att jag inte var super pigg. När han väl kommit över frågar jag av artighet ifall han ville ha lite kaffe eller te. Han svarade snabbt ja. Efter att vi pratat en stund om filmen och annat mellan himmel och jord så frågar han om vi inte ska ringa en gemensamkompis som vi inte umgåts med på länge. Sagt och gjort 45 minuter senare sitter vi alla med en varsin öl i handen. En öl blir två och när klockan närmar sig 2 beger sig den första kompisen hem, det var läggdags för honom. Den andra stannade kvar, jag föreslog att vi skulle se på någon film. Mest för att jag var trött och inte orkade följa med i konversationen men samtidigt ville jag inte att han skulle gå hem.
Vi la oss i sängen och slog på tvn, efter en film så kände han att även han skulle åka hem och sova. Jag försökte dölja min besvikelse när vi kramades hejdå. Jag som var sugen på att mysa! Det tog tre minuter från det att dörren stängdes till att min telefon ringde. Jag trodde att det var han som hade ångrat sig. Men nej, det var en annan kompis som var påväg hem från krogen.
Jag visste vad han ville, jag tror att du också vet vad han var ute efter. Efter någon halvtaskig ursäkt om att han inte ville att festen skulle sluta så sa jag att det bara var att komma över. Kände jag mig billig? Nä, varför skulle jag? Både han och jag visste vad det handlade om och ville.
Han kom upp, vi kramades hej, torrpratade lite. 20 minuter senare låg vi halvnakna under det varma täcket i min säng och kollade på en film. Han la armen om mig som om det var hans rätt, som om han aldrig gjort något annat. Jag kröp närmre honom. Han lutade ner huvudet i min nacke och pussade på mig. Är det redan dags? Gnuggar lite med näsan i mitt hår och säger "åh ditt hår doftar så gott!". Jag blir lite generad när jag slås av tanken att jag faktiskt inte hunnit duscha på snart 3 dagar (äckligt jag vet!). Vi pratar om allt, tills han somnar lite snabbt med bröstet tryckt mot min rygg. Åh varför skulle han sova? Jag som var så sugen..
Senare vaknar han upp, vi börjar kyssa och smeka varandra, det var ett tag sen sist jag ville bli rörd på det här sättet. Han lägger sig ovanpå mig, alltid lika försiktigt med den här gången var han lite järvare. Jag vet inte om det var alkoholen för hans del som gjorde det. Men i vilket fall som helst så gillade jag det. Kysser mig hårt, jag biter försiktigt honom i underläppen och han stönar, kommer på sig själv lite snabbt och sen struntar han i ljudet. Jag besvarar kyssen lika hårt, nu blir jag ivrig. Jag vill ha honom, NU. Men kommer sedan på mitt löfte till mig själv. Jag ska leva i celibat i 40 dagar, det är 29 dagar kvar, 29 långa dagar.
Så jag puttar honom lite lätt ifrån mig, höftrörelserna slutar, jag ångrar mig samtidigt som jag hör orden komma ut ur min mun "Vi kan inte ha sex". Han ser förvirrad ut det är allt jag kan läsa av uttrycket i hans ansikte. jag forstätter och försöker förklara mig "Jag vill ha sex med dig, tro mig, jag vill ha dig i mig nu! Men jag har 29 dagar kvar som jag inte får ha sex på.." jag vill slå mig själv i huvudet. Han kollar först konstigt på mig, kanske undrar han om jag skämtar. Sen svarar han "Jag kom inte hit för sex, jag ville umgås med dig. Sen råkade det bli såhär, som det alltid blir när vi ses själva. Men om du inte vill ha sex så.. det här räknas väl inte som sex?" han kysser mig, djupt och hans höftrörelser blir mer intensiva. Hur ska jag kunna hålla mig?! Varför gör han såhär? Han märker min reaktion och skrattar lite tyst, jag blir nästan sur, vad är det här?! Kanske hans hämnd? Jag börjar fnittra och puttar av honom från mig, åter igen ser han förvånad ut och jag svarar hans förvånade blick med "Hur tror du jag ska kunna hålla mig från att ha sex med dig när du gör sådär?" Han ler stort och säger "Det gör det bara till en större utmaning om du vill men inte får. Sen kysser han mig igen, hans läppar letar sig ner, käkbenet, halsen, nyckelbenet, mellan brösten. Han tar ett försiktigt tag om brösten och kysser dom ett i taget, tittar upp på mig. Jag försöker att stå emot och han väljer att vara snäll och lägga sig bredvid mig och bara hålla om mig. Så låg vi resten av natten, höll om varandra i olika ställningar, ibland så retades han med mig och hela min kropp skrek efter honom, hatade mig för mitt löfte.
Jag är inte kär i honom, jag har bara ett begär av att ha honom som växer för varje gång det här händer.
Nu har han gått hem och jag är orolig över nästa gång vi ses, hur ska jag kunna hålla fingrarna i styr?
När min chef kommer tillbaka har han även med sig sin chef. Det lugnar inte mina nerver. Min chef tittar på mig, jag försöker hålla ögonkontakten men måste se bort ett tag. Han förklarar att hans chef sitter med för att han vill ha stöd i hur det här ska handeras likväl som om han blir sjuk så får det inte gå veckor innan det här tas hand om. Det känns betryggande, han bryr sig (han måste bry sig). Han ber mig ta allt från början till slut.
Jag flämtar till i nästan som ett fnys, det är så mycket, hur ska jag hinna med det? Jag har aldrig sagt det rakt ut förut, aldrig summerat allt förut. Hur ska dom reagera på det här? Jag harklar mig, letar efter styrkan, sen säger jag det, rakt ut "jag vill anmäla ... för sexuella trakaserier". Medan orden kommer ut ur min mun så känner jag hur en klump kommer i halsen och jag blinkar snabbt bort tårarna. Helt plötsligt blir allting verkligt, som om jag erkänner det för mig själv för första gången. Jag känner mig svag. Ju mer jag berättar för dom, ju argare ser dom ut. En del av mig är glad att dom reagerar så starkt, det betyder ändå att dom inte tycker att det är ett okej beteende. För om sanningen ska fram var jag orolig över att dom skulle säga "äh, skärp dig nu, han skojar ju bara!". Men det gjorde dom inte. Samtidigt så inser jag att jag inte vet vad jag har gett mig in på. Vad kommer åtgärderna vara? Vad förväntas av mig? Tusen frågor flyger runt i mitt huvud, tydligen i deras också. Dom förklarar att jag har gjort helt rätt med att gå till dom. För det är inte ett okej beteende och att deras första tanke var att kasta ut honom på en gång. Men att man måste följa protokoll. Jag frågar vad protokollet är, åter igen rädd för svaret. Dom förklarar att facket kommer bli inblandat, han blir informerad och sen får vi ta allt steg för steg. Men oftast så blir en person flyttad och det kommer inte vara jag eftersom jag inte gjort något fel. Jag känner en lättnad tills jag hör orden "han kommer bli informerad". Det hade jag inte ens tänkt på. Hur kommer han reagera? Med tanke på hur arg han blir när jag säger ifrån, hur arg kommer han då inte bli när chefterna berättar vad jag anmält honom för.
Jag må ha gjort rätt men det här är inte lätt. Alltid när jag läst om misshandlade människor har jag sett det som en självklarhet att anmäla dom som gjort fel. Men när jag väl är där själv så börjar jag ifrågasätta allt:
Har jag gjort något som får honom att tro att han får bete sig så?
Har jag gett ett konstigt intryck?
Har jag inte sagt ifrån tillräckligt tydligt?
Men jag har sagt ifrån, och jag har inte behandlat honom annorlunda jämntemot andra, så jag borde inte ha gjort något fel. Men nu är det en lång utredning och jag är orolig över vad det kommer bli för beslut, kommer han bli flyttad eller inte? Jag vill inte se honom igen, jag vill inte ha den där blicken, känna hur den bränner i ryggen, eller kommentarer om min kropp eller hur han vill att jag ska suga av mig. Jag vill verkligen inte. Det kanske låter fånigt utifrån, men när man väl är där själv så förstår man på ett annat sätt. Det är inte orden som sägs, det är hur dom sägs och hur dom får dig att känna dig som avgör.
Jag tror inte att man inte kan förstå känslan förän man är i situationen själv. Hur allt utifrån sätt är så svart och vitt men när man är där själv blir allt lite gråskaligt.
Under en längre period så har en kollega till mig frågat om jag inte vill suga av honom, han gör tecken med handen som han rör mot munnen samtidigt som han sticker tungan i kinden för att gestalta något helt annat. Jag brukade försöka skratta bort det i början, fråga om han borstar tänderna eller vad han håller på med. Han skrattar åt mig och svarar "du vet vad jag menar, säg bara till så får du det!" Jag spelar dum. Jag spelar alltid dum, jag vet inte varför, men jag vet inte hur jag ska hantera det på ett annat sätt. Det här fortsätter ganska länge, han frågar om jag träffar någon kille, jag svarar att jag gör det. Han frågar om jag inte vill bli hans KK, åter igen så skrattar jag. Mest åt hur absurt det är och svarar "Nej. Du har ju både fru och barn!" Han svarar att en KK kan man ju ändå ha och menar (åter igen) att det bara är för mig att säga till "så får jag det". Som om det är något att tråna efter. Efter ett tag blir det jobbigt, det blir för mycket. Han börjar kommentera min kropp, försöka se klyfta och visslar när jag böjer mig framåt. Det som börjar som en ganska obehaglig känsla blir helt plötsligt väldigt obehaglig då jag inser att han faktiskt inte skämtat om att suga av honom eller KK förslaget. Så jag börjar dra mig undan, jag ber honom att sluta, säger att jag inte tycker att det är kul. Han tar tag i min arm och drar mig till sig och säger nära mitt ansikte "varför har du blivit så tråkig för?" Nästan lite hotfullt, jag tittar försiktigt upp på honom och säger ynkligt "men jag tycker inte att det är kul". Han klämmer till om armen och släpper, sen skrattar han. Som om han försöker skratta bort det som nyss hänt. Jag går snabbt därifrån och skakar av mig den obehagliga känslan.
Några dagar senare kommer han och ställer sig bakom mig, han andas flåsande i mitt öra, jag kan nästan se framför mig hur han är på mig. kalla kårar letar sig längst ryggen och jag försöker gå men sitter på en stol vid ett bord, jag är låst. Han sniffar på mig, länge. Lägger sitt huvud näst intill min kind, jag kan känna han skäggstubb och han säger väsande "Fan .. Du luktar så jävla gott!"
Jag svarar "sluta!"
Han säger irriterat "va fan jag sa ju bara att du luktade gott!"
"Men jag tycker inte att det är kul" Försöker jag säga med en stadig röst. "du är för nära"
Han flyttar inte på sig. Han står kvar. Skrattar lite. Sen sätter han sig bredvid. Tittar på mig. Jag undviker ögonkontakt. Jag kan inte hjälpa det, jag känner mig liten, hjälplös. Till saken hör: Jag känner mig aldrig hjäälplös, det tillhör inte min karaktär. Han börjar tjata om mitt arbete (som han inte vet något om) och jag ber honom att lämna mig ifred. Han går inte. Han sitter kvar, fortsätter få ögonkontakt, ler nöjt och skakar lätt på huvudet sen går han. Det är först då jag känner hur jag spänt varenda muskel i min kropp. Jag ryser till av obehag. Vad är det som händer egentligen.
Det här är ett utdrag av få saker som har hänt. Men det är jobbigt bara att skriva om det. Jag gick till våran chef i förra veckan för att jag stod inte ut mer, han lyssnar inte när jag ber honom sluta. Jag börjar känna obehag vid närkontankt över huvudtaget, det är inte okej.
Jag och min chef sätter oss i ett enskillt rum, när jag berättar vad det handlar om stelnar varje muskel i hans ansikte, han ber mig vänta i två sekunder. Jag är nervös. Hur ska han reagera. Jag tittar ner i händerna och säger "jag siter kvar". Skickar iväg ett sms till min kollega där jag skriver att jag inte klarar av att berätta allt. Han smsar tillbaka och säger att det är likabra att få det sagt så jag kan bli av med det här. Jag känner hur svetten letar sig ut i handflatorna. Varför är jag så nervös?
Det är lustigt hur jag ena stunden känner mig helt ouppskattad. Men nästa får för mycket eller är det kanske jag som aldrig blir nöjd?
Ikväll var jag nykter på krogen igen, trots detta så dansade jag gärnet, tre timmars danspass, check!
Men där står jag ute i kylan, väntar på bussen och funderar på hur taxichaffisen egentligen tänkte när han parkerat på busshållplatsen. Sen kom jag på mig själv: Det var ju trots allt en taxichaffis, dom får faktiskt göra som dom vill. Tycker dom flesta i alla fall. Ut ur taxin stiger en medellång kille i 25 års åldern med basker. Det första han ser är mig (jag stod precis utanför taxin). Han skannar mig upp och ner och börjar med den ofantligt charmiga öppningsfrasen "alltså jag är ganska full" Jag plockar ur öronpluggarna och han fortsätter svammla "men du är så JÄVLA snygg! Vart ska vi ikväll?" Min första tanke är: känner jag honom? Jag svarar med att skratta högt, har den där frasen någonsin funkat?! Sen säger jag "jag vet inte vart du ska, men jag ska hem och sova" Han tittar på mig igen, frågar var jag bor, jag hittar på ett svar.. Han funderar ett tag och säger "Ja men va fan.. 5000 Spänn! Vad säger du?" Jag kollar frågande på honom. Vad menar han egentligen, plötsligt går det upp för mig: han vill köpa mig. Herre gud vilken absurd tanke. Så jah svarar "vadå tror du att jag är prostituerad eller?!" Han undviker min blick, en del av mig undrar om han ka ske skäms lite. Men icke, han tänkte bara lite och kollar upp när han kommit på lösningen, tror han. "Men 10 000 spänn då! Så mycket kan du ju inte tjäna på bara några minuter!" I en och samma mening har jan förolämpat både mig och sig själv. Jag tittar på honom med en kritisk blick och svarar " försöker du köpa mig?! Jag är inte sån, lycka till ikväll!". Sen kom bussen som en räddare.
Alltså det finns människor till allt.
Kategorier: |
Läs
1 kommentar. Lämna
den andra kommentaren!
Idag satt jag ensam i omklädningsrummet. På ena sidan av mig var det två unga tjejer som pratade om skolan och eleverna i den. Dom pratade om gamla minnen och skrattade tillsammans.
På andra sidan hade jag två relativt unga mammor med varsitt barn hängandes på armen. Dom bytte uppfostrans råd och råd om deras män.
I mitten satt jag, tyst, ensam och luktade klor. Jag vet att jag har vänner, jag intalar mig att även jag kommer få en såndär söt unge som hänger på min arm och att jag och en värninna kommer byta historier om våra barn och män.
Men just nu så sitter jag hemma. Ensam. Trött. Och önskar att jag inte var just det: Ensam.
Jag kunde inte vänta tills nästa gång vi skulle träffas, skulle jag våga berätta för honom hur jag kände? Hade jag sumpat min chans eftersom jag sa nej till sex? Eller blev jag bara mer åtråvärd då? Hade jag kanske satt oss i "vännerfacket" när jag sa att jag värderade våran vänskap? Men vi fortsatte ju efter det, så det kanske inte gjorde något?
Så många frågor och bara en person kunde svara på dom. Han jag verkligen inte vågade fråga. Vi fortsatte som om ingenting hade hänt ett tag. Men det är ju det som händer i filmer. Har ni inte sett t ex 27 dresses? Dom har hett sex i en bil, han sviker henne (fast han egentligen inte gör det) hon inser hur fantastisk han är och gör en stor kärleksförklaring, dom kysser varandra och lever lyckliga i alla sina dagar.
Vi hade inte sex i en bil, vi hade torrsex hemma hos honom. Efter ett tag började vi glida ifrån varandra, jag började känna att allt han sa var menat som negativt. En kväll var jag ute med några kompisar och sprang in i en av hans närmaste vänner. Han frågade mig var våran vän var. Jag svarade lite bittert "Vi sitter faktiskt inte ihop!". Han hittade på mig nästan oförstående med sina stora blåa ögon och sa "vet du? om jag ska vara helt ärlig med dig så trodde faktiskt jag och grabbarna att ni var på g.. han pratade verkligen bara om dig hela tiden!" Jag kände att jag nyktrade till, vad pratade han om?! Har jag missat det här helt? Jag svarade att det trodde jag med ett tag men att jag troligtvis sabbade allt.
Efter att ha pratat med kompisen ett tag insåg jag att det här kanske var min cupid. Han som kom och förklarade hur det egentligen låg till. Jag ringde till Mr. Right och han svarade. Jag minns inte mycket av den här konversationen men jag minns att han inte var super glad över att få ett fyllesamtal.
Några dagar senare pratade vi. Nu var det dags, det var nu slutscenen i filmen kom då jag skulle förklara hur jag kände, han skulle le och säga "kom hit", musik skulle spelas, vi skulle kyssas och leva lyckliga i alla våra dagar...
Det hände inte.
Istället fegade jag ur, skickade ett sms och skrev "jag gillar dig som mer än vän och har gjort det ganska länge". Innan jag fått svaret irrade jag runt i min lägenhet, rastlösheten tog livet av mig. Sen plingade det till i min telefon "Okej. Det kom lite som en chock kan man säga.. jag ser dig som vän".
Min värld splittrades. Jag la mig ner. Där tänkte jag ligga resten av mitt liv. Dö. Ensam. Oälskad. Av alla.
Han frågade om jag var okej, om jag ville prata om det. Kunde han inte varit elak? Måste han vara så snäll? Måste han bry sig så mycket? Vi pratade lite om det och är ännu bättre vänner idag. Men något romantiskt slut med en kyss och musik blev det inte. Så sökandet på den riktiga Mr. Darcy fortsätter.
Jag pressade min rumpa mot hans kuk, han pressade sig mot mig. Jag vred lite på huvudet, lyfte armen och började leka lite med hans hår. Han smekte försiktigt längst med min arm och tog ett stadigt tag i mitt högra bröst och började massera det. Vi sa inte ett ljud, vi bara rörde vid varandra.
Jag började smeka hans ben med min fot, han tog tag i min höft och pressade den hårt mot sig. Jag smekte hans bröstkorg med min hand, ner mot magen, förbi magen och lite längre ner. Den var stor och hård. Jag smekte den utanför hans kalsonger tills jag inte kunde hålla mig längre. In med handen, upp och ner, han stönade tungt, jag log. Jag vred huvudet så mycket det gick, han mötte upp mig och vi började kyssas.
Helt plötsligt insåg jag vad som höll på att hända, vi var ju kompisar, han kanske inte var över sitt ex, jag ville inte slänga iväg våran vänskap för ett one night stand. Jag stannade till, sa hans namn så mjukt jag kunde. "jag tror inte att det här är en sån bra idé.. jag värderar verkligen våran vänskap.." han stannade till "ja.. det gör jag med, ska vi sluta?". Jag kunde inte läsa av ifall han lät besviken eller inte. Och jag ville verkligen inte sluta. Hela min kropp ville fortsätta, den skrek efter honom. Jag bad om ursäkt ifall jag hade fått honom upphettsad för ingenting "jag vill bara inte sabba det vi har". Han sa att det var lugnt och att han bara skulle ta en snabbdusch.
När han kom tillbaka sa han "men.. är det okej om jag håller om dig..?" jag fnissade, nästan lite lättat och sa "klart, det är mysigt, men det är i och försig alltid mysigt att vara med dig." Han viskade "det är alltid mysigt med dig med" i mitt öra.
Det tog tio minuter, om ens det innan vi var igång igen. Jag kunde inte få nog, tydligen inte han heller. Vi turades om med att "stoppa det innan det gick förlångt". Sen ringde hans syster och bad om att få skjuts till jobbet om två timmar. Tiden var knapp. Visst hade vi hållit på nästan hela natten. Men ingen av oss ville egentligen sluta. Han smekte min mage, letade sig ner till mina trosor, smekte på utsidan, jag kysste honom och sa "jag trodde vi hade pratat om det.." han svarade lite sexigt "jag vet.. jag retas bara lite.."
"ja men kan du sluta?"
"varför? blir du lite kåt kanske?" sa han retsamt och fortsatte. Jag slog bort hans hand, bet mig i läppen och sa "ja och om du fortsätter så kommer jag inte kunna hålla mig längre". Han svarade "okej då, jag slutar.. eller?" hans hand letade sig tillbaka, vi tittade varandra djup in i ögonen och kysstes. Han la sig över mig, böjde ner huvudet och kysste mig igen, drog upp huvudet och nästan granskade mitt ansikte. Helt plötsligt log han för sig själv, nästan som nöjd över sin "erövring". Jag log mot honom, skakade långsamt på huvudet, sträckte mig upp och kysste honom igen.
Jag blev helt öm i ansiktet av hans stubb. Men det gjorde inget, vi kysstes djupare, han tryckte sig emot mig, jag smekte hans nacke, tittade honom djupt i ögonen och sa lekfullt "vad hände med att sova?" han svarade betsämt med sin sexiga röst "här ska inte sovas". Jag ville ha honom där och då, djupt, svettigt, djuriskt. Men klockan ringde och det var dags för dagens förpliktelser.
Jag kan inte fatta att det är sant. Här ligger jag och stirrar upp i taket och tänker på hur lyckligt lottad jag är.
Igår var jag hemma hos honom igen. Vi kramades hej och han sa "jag har något åt dig". När han räckte över presenten var han lite generad och sa "alltså det är inget stort eller så.. men jag tänkte på dig när jag såg den så jag kunde inte låta bli att köpa den. Jag måste vara lyckligast på denna jord! Jag fick en grytlapp, inte vilken grytlapp som helst utan en i form av mitt favorit djur. Det är en väldigt symboliskgåva eftersom han vet att jag älskar att baka och laga mat och dessutom vilket djur som jag tycker bäst om.
Vi kollade på film, delade på en öl och pratade om allt mellan himmel och jord. Klockan närmade sig tre och det var säkert femte gången han gått in på toaletten för att skölja ansiktet med kallt vatten så han inte skulle somna. Vi bestämde oss för att det var lägg dags. En lång hejdåkram och sen började jag gå hemmåt. Men när jag väl kommer hem inser jag att jag har fått med mig fel hemma nyckel, åh nej! Så jag är utelåst. Kommer inte ens in i min port för att koden slutar fungera efter klockan 22.00. Vad ska jag göra nu?
Jag ringde upp honom, han svarade med tandborsen i munnen "hallå, jag trodde att du skulle smsa när du var hemma?" jag blev tyst och till slut kved jag fram "eeeeeh, du vet att jag har en självlåsande dörr?"
"ja?"
"hehe.. jag tog fel nyckel så nu är jag utelåst.. kan jag sova på din soffa?"
"ja men det är klart! kom över, jag ska bara borsta klart tänderna sen kommer jag ner och öppnar i porten"
Det var kallt så jag gick hem fort, svor för mig själv, varför skulle jag vara så klumpig för? Hur kan man ta fel nyckel?
Väl uppe i hans lägenhet så tar han fram ett extra täcke och börjar fixa med påslakanet. Jag tackar ursäktande för att jag får sova hos honom och han säger att det är självklart. När han har fixat klart med täcket säger han lite försiktigt "alltså... om du vill få du ju sova i sängen...?" Jag ville kasta mig på sängen och säga "jag trodde att du aldrig skulle fråga!". Men det kunde jag ju inte göra. Istället tittade jag på soffan sen sängen sen soffan och sen sängen igen och sa lite eftertänksamt "ja, sängen är ju lätt skönare än soffan så jag sover hellre där om det inte gör något?". och försökte behålla lugnet.
Vi la oss i sängen, han frågade om vi skulle se en till film, varför inte. Vi kröp närmre och närmre varandra. Är det nu det händer? Det jag har längtat efter så länge? Filmen tog slut, va fan? Vi bytte film och låg lika nära igen, klockan var säkert lite över fem och jag somnade till. Han väckte mig genom att hålla för min näsa, skrattade lite och sa "hörrö sover du?" jag log långsamt och sa sömnigt "nejdå, jag vilar ögonen lite bara.." han skrattade mjukt och sa att det kanske var lika bra att vi stängde av filmen och sov, jag höll med. Vände mig med ryggen mot honom och han frågade försiktigt "är det okej om jag håller om dig?". Jag log för mig själv "absolut" jag kröp närmre och han la armen om min midja. Jag tog tag i hans hand och han kramade min hårt, här kunde jag ligga resten av mitt liv.
Jag började smeka insidan på hans hand lite lätt, upp mot armen. Han började andas tungt i min nacke.
Fortsättning följer..
Jag tror jag har hittat honom, min Mr. Right, min Mr. Darcy!
Det började för ett tag sen när han och hans ex gjorde slut. Dom hade varit tillsammans super länge och han har typ aldrig varit själv. Så jag ställde såklart upp som sällskap, dels vill jag inte att någon ska vara ledsen. Men samtidigt så är jag själv otroligt sällskapssjuk.
Vi har börjat umgås ganska så mycket kollar på film nästan varje helg, pratar fram till 7 på morgonen. Sen går jag oftast hem för att få någon sömn innan resten av helgen tar slut. Därefter så umgås vi lite mer på eftermiddagarna. Jag tror att han faktiskt verkligen gillar mig. Vi smsar nästan konstant, kivas med varandra ni vet som man gör i film. Här om natten så somnade han i mitt knä när vi kollade på film. Först frågade han lite försiktigt om han fick luta sig mot min axel, jag fnissade lite lätt och sa "ja det är klart att du får". Där låg han och jag kunde knappt andas. Jag ville inte förstöra stunden eller göra så han kände att det var obekvämt att luta sig mot mig.
Han smekte mitt lår lite lätt och kom på sig själv, "oj förlåt!". jag insåg att det var hans ex han trodde att han lutade sig mot, inte mig. Jag sa "det är lugnt". Försökte skaka av mig den tidigare känslan. Men det gick inte, den har ettsat sig fast i både hjärna och hjärta.
Han säger att han känner att han kan vara helt öppen och berätta allt för mig. Det måste vara såhär det ska vara. åh, han smsade precis och sa att han har köpt en present åt mig. Jag undrar vad det kan vara? Lustigt nog har jag köpt en lyckokaka till honom och mig eftersom han aldrig har provat. Vi är så synkade, till och med köpt något till varandra samtidigt. Vi får se ikväll! hihi
Det är nog någonting jag aldrig kommer att förstå, denna fasination över sitt egna könsorgan som killar verkar ha. Kanske är det som vi tjejer kan vara med våra bröst, man vill visa dom lite, fast utan att flasha dom helt. Kanske också med rumpor? Att ha snyggt åtsittande byxor/kjol. Men att vifta runt med snoppen och tycka att den är ball. Jag vet inte om det är hälsosamt (ur en "tycka om sig självvinkel") eller om det bara är konstigt.
Freud skulle nog kalla det här inlägget "penisavund". Men det kanske är så, kanske är jag avundsjuk?
Avundsjuk på att när tjejer ligger med många är det "lite äckligt" eller slampigt. Medan killar kallas "bock" eller ses nästan manlig. Kukarna har ju varit i något, inte tagit emot något. Fast jag förstår inte teorin riktigt. I vilket fall som helst behövs ju båda, om man inte är homosexuell förstås.
Jag tänker lite på sidor som chatroulett, eller appar som kik. Där är det otroligt vanligt att man stöter på dessa kukar, i alla dess former och storlekar. På chatroulett sitter killarna med stånd, beredda att runka lite till om det kommer en ny tjej, imponera med det manligaste dom har, det som vi tjejer aldrig kommer kunna växa ut, en kuk. Stolt ligger dom där som en påfågel som fäller ut sina fjädrar.
Skillnaden mellan påfåglarna och oss är väl att ytterst få av oss är så imponerade av att dom viftar runt med kuken på det sättet. Mest brukar vi sitta och skratta åt det eller tycka att det är äckligt. Så det "raggningssättet" funkar inte riktigt. Kanske på någon men i sådana fall ytterst få.
En kille på kik skrev till mig här om dagen. Han började med ett vanligt "hej snygging", jag svarar "hej". Vi hinner växlar några fraser innan jag säger "kan jag inte få se en bild på dig?". Klart att man är nyfiken på hur personen man pratar med ser ut. Bilden jag förväntade mig var att se var på hans ansikte, bilden jag fick var på hans lilla huvud (som dessutom hade en liten rolig hatt, haha). Jag vill inte göra narr av hur någon ser ut, ingen är perfekt. Men jag tycker fortfarande att det är lite underhållande hur han kunde tro att det var vad jag ville ha. Vad ska jag göra med den bilden? Jo, visa den och några andra för er. Så grattis till några av kuk ägarna, nu får hela världen se eran manligaste del.
Finns det något värre än att dejta sin chef? Ja, det finns det.. Man kan dejta sin chef som har en flickvän.
När jag var på arbetsintervju så såg jag mannen i mina drömmar. Han såg ut som Mr. Right. Han hade perfekt hår, otroligt snygg stil och någon slags mystik. Säkert en musiker, han hade den sortens sexiness över sig.
Jag blev intervjuad av någon annan men jag kunde inte sluta tänka på han jag nyss mött i korridoren. Jag blev som hänförd av hans sätt. Jag klarade av intervjun elegant och fick jobbet på en gång. Så sa kvinnan "så ska jag presentera dig för din nya chef". Jag bad till vilken gud som än finns i himmlen att det inte skulle vara han.
Det var han. Klart att det var han som skulle vara min chef. Nu var det ju förbjuden frukt. Men förbjuden frukt är oftast den godaste frukten. Vi log mot varandra, bytte några ord och jag skrev under kontraktet. Sen åkte jag hem.
En vecka passerade, varje gång han passerade min arbetsplats fick jag för mig att han log extra mycket. Att han tittade extra mycket på mig. Men slog snabbt bort tanken, varför skulle han göra det? Han var så otroligt mycket snyggare än mig. Så varför skulle han vilja ha mig?
Tre veckor senare satte han sig bredvid mig när jag satt och jobbade. Han såg allvarlig ut, vad har jag nu gjort för fel? Jag såg väl orolig ut för helt plötsligt började han le och sa "du, det är onsdag idag, vet du vad det innebär?". Jag blev helt förvirrad för jag var inställd på att få en utskällning för gud vet vad och så frågade han mig vad onsdag innebar. Jag skakade försiktigt på huvudet och såg förvånad ut. Han log större och svarade "det är afterwork idag! så jag förväntar mig att se dig ute ikväll!" smällde en ihoprullad pappersbit i bordet, ställde sig upp och lämnade mig till att återgå till mitt arbete.
Jag hade inte fått min lön än så jag var helt pank. Jag hade verkligen inte ett öre på mitt kort. Men jag var ju tvungen att följa med ut. Speciellt när han med stort H hade bjudit med mig. Mina kollegor var redan där när jag hade anlänt. Jag hade aldrig varit på den här puben förut men den var mysig, lite trång men genuin värme strömmade ur väggarna.
När jag kom fram till baren beställde jag en öl. Bartenden ville ha 50 kronor för den.. 50 kronor.. jag hade inte ens det. Så jag tittade förvånat på honom och svarade "ursäkta?!" Han visade med fingrarna i tron om att jag faktiskt inte hört vad han sa. Jag sa "på riktigt?! Ska JAG betala? Vet du inte vem jag är?"
Han tittade koncentrerat på mig och skakade försiktigt på huvudet som om han var rödd för att jag skulle ge honom en bitchslap. Jag log och sa "Då föreslår jag att du googlar mig så det här missförståndet inte upprepas!" Sen gick jag därifrån med ölen.
Det här tricket har funkar många gånger tack vare alla dessa B och C kändisar som vi har i vårat land som tror att dom kan komma undan med det mesta trots att ingen minns dom veckan efter.
Jag hade bara misssat den lilla detaljen att min chef stått bakom mig, jag vet inte hur länge. Han betalade för sin öl och snabbade sig efter mig. Skrattandes. Resten av den kvällen skickade bartendern en ny öl till mig så fort min öl började ta slut. Vi skrattade åt hur jag fick öl på öl och började prata om percings. Jag sa att jag funderade på att skaffa en i tungan. Han studerade mitt ansikte noga och sa "nja, det känns så förutsägbart! Du borde peirca dig i ögonbrynet istället." Jag försökte se det framför mig och svarade lite skrattandes "haha nej vet du vad! En tjej med percing i ögonbrynet är som en kille med percing i örat. Det betyder ju att man är gay. Men jag minns aldrig vilket ögonbryn det var det gällde..Och jag får tillräckligt många ragg från tjejer som det är." Han tittade lite lurigt på mig och sa "jasså? Hur många har du fått ikväll?"
"två, en i baren och en på toaletten" Precis när jag svarar det så kommer det fram en tjej mot oss. Chefen putar lite med bröstet och nästan blåser upp sig lite för att se lite mer mannlig ut. Jag ler mot henne. Hon söker min ögonkontakt och inte hans. Lägger sin hand på min över arm och säger "Hej! Det här kanske kommer från ingenstans.. Men jag har suttit och kollat på dig från andra sidan rummet och kan inte slita blicken från dig. Du har en sån fantastisk utstrålning att det bara lyser om dig!" Medan hon säger det smeker hon min överarm upp och ner, Chefen sjunker ihop mer och mer och inser att det var ännu ett ragg till mig. Jag fnissar lite och tackar för komplimangen, hon frågar om mitt nummer och jag svarar att jag tyvärr bara gillar killar. Hon blev lite besviken och gick därifrån. Jag tittade nöjt på min chef, höll upp tre fingrar och sa "nu är jag uppe i tre! Hur många tjejer hade raggat på dig nu igen?" sen skrattade jag nöjt. Han svarade "en?" lite försiktigt och tittade menande på mig. Jag log och sa "absolut!"
Folk började dra sig hemmåt tillslut var det bara han och jag. Pubens lampor tändes och det var dags för stängning. Vi kramades hejdå men stannade kvar lite för länge i kramen, tittade varandra djupt i ögonen och kysstes. Där stod och jag min chef, mitt ute på gatan och kysstes. Han frågade om jag ville följa med hem till honom men jag sa att det var dags för mig att åka hem. Man kan ju inte ge allt på samma kväll. Han såg en gnutta besviken ut sen skiljdes vi åt.
Dagen efter var det lite konstigt på jobbet.. han kollade knappt på mig och jag visste inte om jag hade gjort något fel. Jag förstod verkligen ingenting, var det för att jag hade sagt nej till erbjudandet om att åka hem till honom?
Det blev onsdag och det var dags för afterwork igen.. Men han verkade undvika mig (jag fick förövrigt fortfarande gratis öl). Sen frågade jag honom om vi kanske skulle gå hem till honom. Han svarade kallt "Jag tror inte att det är någon bra idé för min flickvän har kommit hem från sin USA resa." Va?! Jag har aldrig i mitt liv känt mig så liten, så äcklig och så utnyttjad. Jag gav honom en hård smäll på kinden framför mina kollegor och åkte hem. Dagen efter sa jag upp mig. Jag kunde inte gå tillbaka dit igen,.
Han drar ut stolen när du ska sätta dig, öppnar bildörren när du ska kliva ur och han betalar för middagen.
Har vi passerat gentlemän eran? Eller är vi kvinnor bara vana vid att göra allting själva nu för tiden? Känner vi att vi tappar makt/kontroll över situationen om vi låter honom bjuda oss på något eller behandla oss som ladies.
Är det kanke så att vi känner oss skyldiga att ge honom något tillbaka..
Jag var på en dejt med en otroligt trevlig man. Vi träffades via en dejtingsida (varför inte?) och bestämde oss för att ta en fika tillsammans. Jag har vissa dejting regler som jag tycker är viktiga att följa. Det är som riktlinjer för att få den ultimata dejten oavsett om det är med någon jag redan träffat någon gång eller om det är en främling.
Regel nummer ett:
Dejten får max vara i 1 timme! (helst kortare). Därför att man ska vilja ha mer, inte hinna prata om allting på första dejten. Dejt nummer ett är bara till för att öka intresset det är det enda den är till för.
Så vi skulle träffas på en kaffe. Jag tycker om att vara i tid (helst fem minuter för tidig) och det visade sig att han var ännu tidigare. Vi ler mot varandra och kramas (det är viktigt med kroppskontakt redan från början). Jag förklarar att jag måste iväg om en timme för att jag skulle passa min lillasyster. Han ser lite besviken ut men jag ler stort och säger "så vi får göra det bästa av situationen helt enkelt!". Vi prommenerar till ett café som varken han eller jag har varit på. Jag väntade lite på att han skulle ta något initiativ och visa "hans favorit ställe" eller något. Jag gillar när det blir personligt. Men han var så nervös över att göra ett bra intryck att han inte gjorde något intryck alls.
Jag pratade lite om mig, frågade lite om honom. Men hela tiden så verkade han nästan dölja något, eller så var han bara grå och tråkig. När vi beställt var det första gången han tog något slags initiativ och sa bestämt "nej lägg undan plånboken, det här bjuder jag på.". Det var ju fint, vi hittade en sittplats (eller jag hittade sittplatser till oss). Det var sommar och super varmt så vi satt utomhus. Vi sitter där och jag frågar honom frågor och följdfrågor på det han säger (mest för att lära känna honom lite). Men det börjar mer och mer kännas som en arbetsintervju. Han säger något om att "ja vi får väl se om det här leder någon vart". Vilket jag tolkar som att han inte är intresserad. Det visar sig dock att det är han som kollar hur jag reagerar och om jag är intresserad. Jag blir helt förvirrad och som tur är bryts den obekväma konversationen av ett turistpar som undrar om vi sett deras sons keps. Han tittar förvirrat och försöker hitta dom engelska orden. Jag som avskyr att vänta tar över situationen (åter igen) och svarar på flytande engelska. Jag och dom pratar lite, konstigt nog flyter den konversationen på tusen gånger bättre än den jag hade med honom som jag borde vara intresserad av. Trist.
Jag tackar för fikat och åker hem, kanske var internetdejting inget för mig ändå?
Hur många här har inte haft en kille som har tjatat er i säng:
"Snälla kan vi inte ligga, bara lite.." eller "snälla bara en puss.."?
Det finns säkert tusentals tjejer där ute som tillslut har tröttnat på allt tjat och gett med sig. Det är så uttrycket "1000 nej kan fortfarande bli ett ja" brukar användas. Jag avskyr sånna människor, tjatande typen. Antingen så går man hem med någon eller så är man helt enkelt inte intresserad. Bättre lycka nästa gång. Men det finns fortfarande tjejer som faller för det här. Inte faller, faller. Men ger med sig efter att tag. Dom orkar inte med tjatet, lite som "låt oss få det överstökat och gå vidare i livet". Sånt gör mig lite irriterad, att man uttnyttjar människor som inte kan eller vågar säga nej (jag var en sån förut). Så när jag råkade ut för den här typen av kille tänkte jag för mig själv "nu ska jag ge igen för ALLA dom flickorna som känt att dom gett med sig. Alla dom som inte kan säga nej." Sagt och gjort.
Jag var ute på krogen med en av mina närmaste kompisar. Det är ganska avslappnat när vi är ute för vi sitter inte ihop. Ibland träffar någon av oss några man känner sen tidigare och då hänger vi med olika människor ett tag. Sen kollar vi läget med varandra och sen går vidare igen. Det här var en sån kväll när hon hade hittat några av sina gamla kompisar. Så jag stod själv i baren och skulle beställa en öl när en ganska så snygg kille ställer sig bredvid mig och våra blickar möts. Vi börjar disskutera vilken öl som är godast ett ganska oskyldigt samtalsämne ändå. Vi fick våra öl och han flyttade lite närmre. Men i sånna här sammanhang så är det ganska vanligt, musiken är ju ganska hög och man hör inte riktigt vad den andra säger. För att inte stå i vägen för resten som ville beställa så gick vi lite åt sidan och fortsatte prata. Sen la han handen på min rumpa och pussade mig på kinden. Jag vet inte varför jag egentligen ryggade tillbaka men det kändes inte rätt på något sätt. Jag sa att prata var trevligt men jag var faktiskt inte sugen på så mycket mer. (Men cred till honom som vågade ta chansen.) Jag vet inte om det var så att han inte hörde vad jag sa eller om han inte brydde sig. Men han tog ett hårdare grepp och kysste min hals medan jag pressades in lite mot väggen. Vad gör man i en sån här situation? Knäar honom i skrevet? Nja, jag puttade bort honom och han sa "kom igen, jag vet ju att du vill.." Hur vet han det? Han kysste mig på munnen. Det var nu jag insåg att han inte skulle sluta förän han fått vad han vill. Och nästa gång han skulle vara ute skulle han hitta någon ny att göra såhär med.
Jag var väl kanske inte i mitt mest sinnesfulla bruk när jag bestämde mig för att hämnas på mitt gamla jag som skulle gått med på det här "vadå, det är väl kul att någon i alla fall vill ha mig?". Så jag kysste tillbaka, jag smekte tillbaka tills vakten kom och sa "Antingen så slutar ni med det där eller så går ni härifrån". Jag kunde ha gått hem, jag kanske borde ha gått hem. Men jag var hög på adrenalin över vad som skulle hända här näst, vad jag skulle få honom att gå igenom.
Vi tog tunnelbanan hem till honom och efter en 10 minuters prommenad, två trappor och fummlande nycklar så var kyssantet igång igen. Han drog av min jacka och tog av sig sin. Jag smekte honom över axlarna och ner längs armarna medan vi kysstes. Jag bet honom försiktigt i läppen och helt plötsligt så tog han ett steg bak. Först trodde jag att det var en "turn off" men sen såg jag ivern i hans ögon. "Vänta här jag kommer strax!" Jag stod kvar i vardagsrummet/sovrummet och han kom tillbaka med en piska, handklovar och en bitboll i händerna "vad sägs som att vi har lite.. kul?". Vid det här laget så fanns det verkligen ingen återvändo. Jag bet mig i läppen och sa "om jag får vara dominant..". Hans ögon vidgades och hans kuk blev hårdare bara av tanken och svarade "fy fan va sexigt!".
Jag puttade ner honom i sängen, gränslade honom, drog av honom tröjan och spännde fast honom med handklovarna i sängen. Han såg uppspelt ut men han hade ingen aning om vad som väntade honom. Jag kysste honom på munnen och bet honom försiktigt i läppen. Fortsatte kyssa honom på kinden, nyckelbenet, bröstvårtorna, magen, ner till raggarsträngen. Jag bet tag i hans jeans och slet upp dom med tänderna medan jag smekte hans överkropp. Han var hård. Han stönade, jag slet av byxorna på honom. Kysste honom utanför kalsongerna så han kunde känna hur det skulle kännas snart. Sen tittade jag upp på honom. Ställde mig upp och sa "oj va mycket klockan är, jag måste nog åka hem nu."
Jag har aldrig sett någon så förvånad i hela sitt liv. Som ett barn som precis hade köpt en glass men sen tappat den i backen, ungefär det var hans ansiktsuttryck. Jag försökte att inte le. Hoppade av honom och klädde på mig snabbt. Han ropade "hallå?! Du kan väl inte bara lämna mig såhär?!" Jag klamapde in med skorna på, tittade på honom, ryckte på axlarna och sa "vadå? Jag sa ju att jag inte skulle ligga med dig? Du får väl ringa någon?" sen la jag hans mobil på bordet bredvid sängen. Därefter gick jag. Vilken rush som rusade igenom min kropp! Jag kunde inte sluta le, mitt gamla jag hade fått sin hämnd och där låg han med blåa balle och kunde inte jaga efter mig.
En sak slog mig när jag kom hem... Jag undrar om han kom loss?
