Jag kunde inte vänta tills nästa gång vi skulle träffas, skulle jag våga berätta för honom hur jag kände? Hade jag sumpat min chans eftersom jag sa nej till sex? Eller blev jag bara mer åtråvärd då? Hade jag kanske satt oss i "vännerfacket" när jag sa att jag värderade våran vänskap? Men vi fortsatte ju efter det, så det kanske inte gjorde något?
Så många frågor och bara en person kunde svara på dom. Han jag verkligen inte vågade fråga. Vi fortsatte som om ingenting hade hänt ett tag. Men det är ju det som händer i filmer. Har ni inte sett t ex 27 dresses? Dom har hett sex i en bil, han sviker henne (fast han egentligen inte gör det) hon inser hur fantastisk han är och gör en stor kärleksförklaring, dom kysser varandra och lever lyckliga i alla sina dagar.
Vi hade inte sex i en bil, vi hade torrsex hemma hos honom. Efter ett tag började vi glida ifrån varandra, jag började känna att allt han sa var menat som negativt. En kväll var jag ute med några kompisar och sprang in i en av hans närmaste vänner. Han frågade mig var våran vän var. Jag svarade lite bittert "Vi sitter faktiskt inte ihop!". Han hittade på mig nästan oförstående med sina stora blåa ögon och sa "vet du? om jag ska vara helt ärlig med dig så trodde faktiskt jag och grabbarna att ni var på g.. han pratade verkligen bara om dig hela tiden!" Jag kände att jag nyktrade till, vad pratade han om?! Har jag missat det här helt? Jag svarade att det trodde jag med ett tag men att jag troligtvis sabbade allt.
Efter att ha pratat med kompisen ett tag insåg jag att det här kanske var min cupid. Han som kom och förklarade hur det egentligen låg till. Jag ringde till Mr. Right och han svarade. Jag minns inte mycket av den här konversationen men jag minns att han inte var super glad över att få ett fyllesamtal.
Några dagar senare pratade vi. Nu var det dags, det var nu slutscenen i filmen kom då jag skulle förklara hur jag kände, han skulle le och säga "kom hit", musik skulle spelas, vi skulle kyssas och leva lyckliga i alla våra dagar...
Det hände inte.
Istället fegade jag ur, skickade ett sms och skrev "jag gillar dig som mer än vän och har gjort det ganska länge". Innan jag fått svaret irrade jag runt i min lägenhet, rastlösheten tog livet av mig. Sen plingade det till i min telefon "Okej. Det kom lite som en chock kan man säga.. jag ser dig som vän".
Min värld splittrades. Jag la mig ner. Där tänkte jag ligga resten av mitt liv. Dö. Ensam. Oälskad. Av alla.
Han frågade om jag var okej, om jag ville prata om det. Kunde han inte varit elak? Måste han vara så snäll? Måste han bry sig så mycket? Vi pratade lite om det och är ännu bättre vänner idag. Men något romantiskt slut med en kyss och musik blev det inte. Så sökandet på den riktiga Mr. Darcy fortsätter.
Jag pressade min rumpa mot hans kuk, han pressade sig mot mig. Jag vred lite på huvudet, lyfte armen och började leka lite med hans hår. Han smekte försiktigt längst med min arm och tog ett stadigt tag i mitt högra bröst och började massera det. Vi sa inte ett ljud, vi bara rörde vid varandra.
Jag började smeka hans ben med min fot, han tog tag i min höft och pressade den hårt mot sig. Jag smekte hans bröstkorg med min hand, ner mot magen, förbi magen och lite längre ner. Den var stor och hård. Jag smekte den utanför hans kalsonger tills jag inte kunde hålla mig längre. In med handen, upp och ner, han stönade tungt, jag log. Jag vred huvudet så mycket det gick, han mötte upp mig och vi började kyssas.
Helt plötsligt insåg jag vad som höll på att hända, vi var ju kompisar, han kanske inte var över sitt ex, jag ville inte slänga iväg våran vänskap för ett one night stand. Jag stannade till, sa hans namn så mjukt jag kunde. "jag tror inte att det här är en sån bra idé.. jag värderar verkligen våran vänskap.." han stannade till "ja.. det gör jag med, ska vi sluta?". Jag kunde inte läsa av ifall han lät besviken eller inte. Och jag ville verkligen inte sluta. Hela min kropp ville fortsätta, den skrek efter honom. Jag bad om ursäkt ifall jag hade fått honom upphettsad för ingenting "jag vill bara inte sabba det vi har". Han sa att det var lugnt och att han bara skulle ta en snabbdusch.
När han kom tillbaka sa han "men.. är det okej om jag håller om dig..?" jag fnissade, nästan lite lättat och sa "klart, det är mysigt, men det är i och försig alltid mysigt att vara med dig." Han viskade "det är alltid mysigt med dig med" i mitt öra.
Det tog tio minuter, om ens det innan vi var igång igen. Jag kunde inte få nog, tydligen inte han heller. Vi turades om med att "stoppa det innan det gick förlångt". Sen ringde hans syster och bad om att få skjuts till jobbet om två timmar. Tiden var knapp. Visst hade vi hållit på nästan hela natten. Men ingen av oss ville egentligen sluta. Han smekte min mage, letade sig ner till mina trosor, smekte på utsidan, jag kysste honom och sa "jag trodde vi hade pratat om det.." han svarade lite sexigt "jag vet.. jag retas bara lite.."
"ja men kan du sluta?"
"varför? blir du lite kåt kanske?" sa han retsamt och fortsatte. Jag slog bort hans hand, bet mig i läppen och sa "ja och om du fortsätter så kommer jag inte kunna hålla mig längre". Han svarade "okej då, jag slutar.. eller?" hans hand letade sig tillbaka, vi tittade varandra djup in i ögonen och kysstes. Han la sig över mig, böjde ner huvudet och kysste mig igen, drog upp huvudet och nästan granskade mitt ansikte. Helt plötsligt log han för sig själv, nästan som nöjd över sin "erövring". Jag log mot honom, skakade långsamt på huvudet, sträckte mig upp och kysste honom igen.
Jag blev helt öm i ansiktet av hans stubb. Men det gjorde inget, vi kysstes djupare, han tryckte sig emot mig, jag smekte hans nacke, tittade honom djupt i ögonen och sa lekfullt "vad hände med att sova?" han svarade betsämt med sin sexiga röst "här ska inte sovas". Jag ville ha honom där och då, djupt, svettigt, djuriskt. Men klockan ringde och det var dags för dagens förpliktelser.
Jag kan inte fatta att det är sant. Här ligger jag och stirrar upp i taket och tänker på hur lyckligt lottad jag är.
Igår var jag hemma hos honom igen. Vi kramades hej och han sa "jag har något åt dig". När han räckte över presenten var han lite generad och sa "alltså det är inget stort eller så.. men jag tänkte på dig när jag såg den så jag kunde inte låta bli att köpa den. Jag måste vara lyckligast på denna jord! Jag fick en grytlapp, inte vilken grytlapp som helst utan en i form av mitt favorit djur. Det är en väldigt symboliskgåva eftersom han vet att jag älskar att baka och laga mat och dessutom vilket djur som jag tycker bäst om.
Vi kollade på film, delade på en öl och pratade om allt mellan himmel och jord. Klockan närmade sig tre och det var säkert femte gången han gått in på toaletten för att skölja ansiktet med kallt vatten så han inte skulle somna. Vi bestämde oss för att det var lägg dags. En lång hejdåkram och sen började jag gå hemmåt. Men när jag väl kommer hem inser jag att jag har fått med mig fel hemma nyckel, åh nej! Så jag är utelåst. Kommer inte ens in i min port för att koden slutar fungera efter klockan 22.00. Vad ska jag göra nu?
Jag ringde upp honom, han svarade med tandborsen i munnen "hallå, jag trodde att du skulle smsa när du var hemma?" jag blev tyst och till slut kved jag fram "eeeeeh, du vet att jag har en självlåsande dörr?"
"ja?"
"hehe.. jag tog fel nyckel så nu är jag utelåst.. kan jag sova på din soffa?"
"ja men det är klart! kom över, jag ska bara borsta klart tänderna sen kommer jag ner och öppnar i porten"
Det var kallt så jag gick hem fort, svor för mig själv, varför skulle jag vara så klumpig för? Hur kan man ta fel nyckel?
Väl uppe i hans lägenhet så tar han fram ett extra täcke och börjar fixa med påslakanet. Jag tackar ursäktande för att jag får sova hos honom och han säger att det är självklart. När han har fixat klart med täcket säger han lite försiktigt "alltså... om du vill få du ju sova i sängen...?" Jag ville kasta mig på sängen och säga "jag trodde att du aldrig skulle fråga!". Men det kunde jag ju inte göra. Istället tittade jag på soffan sen sängen sen soffan och sen sängen igen och sa lite eftertänksamt "ja, sängen är ju lätt skönare än soffan så jag sover hellre där om det inte gör något?". och försökte behålla lugnet.
Vi la oss i sängen, han frågade om vi skulle se en till film, varför inte. Vi kröp närmre och närmre varandra. Är det nu det händer? Det jag har längtat efter så länge? Filmen tog slut, va fan? Vi bytte film och låg lika nära igen, klockan var säkert lite över fem och jag somnade till. Han väckte mig genom att hålla för min näsa, skrattade lite och sa "hörrö sover du?" jag log långsamt och sa sömnigt "nejdå, jag vilar ögonen lite bara.." han skrattade mjukt och sa att det kanske var lika bra att vi stängde av filmen och sov, jag höll med. Vände mig med ryggen mot honom och han frågade försiktigt "är det okej om jag håller om dig?". Jag log för mig själv "absolut" jag kröp närmre och han la armen om min midja. Jag tog tag i hans hand och han kramade min hårt, här kunde jag ligga resten av mitt liv.
Jag började smeka insidan på hans hand lite lätt, upp mot armen. Han började andas tungt i min nacke.
Fortsättning följer..
Jag tror jag har hittat honom, min Mr. Right, min Mr. Darcy!
Det började för ett tag sen när han och hans ex gjorde slut. Dom hade varit tillsammans super länge och han har typ aldrig varit själv. Så jag ställde såklart upp som sällskap, dels vill jag inte att någon ska vara ledsen. Men samtidigt så är jag själv otroligt sällskapssjuk.
Vi har börjat umgås ganska så mycket kollar på film nästan varje helg, pratar fram till 7 på morgonen. Sen går jag oftast hem för att få någon sömn innan resten av helgen tar slut. Därefter så umgås vi lite mer på eftermiddagarna. Jag tror att han faktiskt verkligen gillar mig. Vi smsar nästan konstant, kivas med varandra ni vet som man gör i film. Här om natten så somnade han i mitt knä när vi kollade på film. Först frågade han lite försiktigt om han fick luta sig mot min axel, jag fnissade lite lätt och sa "ja det är klart att du får". Där låg han och jag kunde knappt andas. Jag ville inte förstöra stunden eller göra så han kände att det var obekvämt att luta sig mot mig.
Han smekte mitt lår lite lätt och kom på sig själv, "oj förlåt!". jag insåg att det var hans ex han trodde att han lutade sig mot, inte mig. Jag sa "det är lugnt". Försökte skaka av mig den tidigare känslan. Men det gick inte, den har ettsat sig fast i både hjärna och hjärta.
Han säger att han känner att han kan vara helt öppen och berätta allt för mig. Det måste vara såhär det ska vara. åh, han smsade precis och sa att han har köpt en present åt mig. Jag undrar vad det kan vara? Lustigt nog har jag köpt en lyckokaka till honom och mig eftersom han aldrig har provat. Vi är så synkade, till och med köpt något till varandra samtidigt. Vi får se ikväll! hihi
