Jag kunde inte vänta tills nästa gång vi skulle träffas, skulle jag våga berätta för honom hur jag kände? Hade jag sumpat min chans eftersom jag sa nej till sex? Eller blev jag bara mer åtråvärd då? Hade jag kanske satt oss i "vännerfacket" när jag sa att jag värderade våran vänskap? Men vi fortsatte ju efter det, så det kanske inte gjorde något?
Så många frågor och bara en person kunde svara på dom. Han jag verkligen inte vågade fråga. Vi fortsatte som om ingenting hade hänt ett tag. Men det är ju det som händer i filmer. Har ni inte sett t ex 27 dresses? Dom har hett sex i en bil, han sviker henne (fast han egentligen inte gör det) hon inser hur fantastisk han är och gör en stor kärleksförklaring, dom kysser varandra och lever lyckliga i alla sina dagar.
Vi hade inte sex i en bil, vi hade torrsex hemma hos honom. Efter ett tag började vi glida ifrån varandra, jag började känna att allt han sa var menat som negativt. En kväll var jag ute med några kompisar och sprang in i en av hans närmaste vänner. Han frågade mig var våran vän var. Jag svarade lite bittert "Vi sitter faktiskt inte ihop!". Han hittade på mig nästan oförstående med sina stora blåa ögon och sa "vet du? om jag ska vara helt ärlig med dig så trodde faktiskt jag och grabbarna att ni var på g.. han pratade verkligen bara om dig hela tiden!" Jag kände att jag nyktrade till, vad pratade han om?! Har jag missat det här helt? Jag svarade att det trodde jag med ett tag men att jag troligtvis sabbade allt.
Efter att ha pratat med kompisen ett tag insåg jag att det här kanske var min cupid. Han som kom och förklarade hur det egentligen låg till. Jag ringde till Mr. Right och han svarade. Jag minns inte mycket av den här konversationen men jag minns att han inte var super glad över att få ett fyllesamtal.
Några dagar senare pratade vi. Nu var det dags, det var nu slutscenen i filmen kom då jag skulle förklara hur jag kände, han skulle le och säga "kom hit", musik skulle spelas, vi skulle kyssas och leva lyckliga i alla våra dagar...
Det hände inte.
Istället fegade jag ur, skickade ett sms och skrev "jag gillar dig som mer än vän och har gjort det ganska länge". Innan jag fått svaret irrade jag runt i min lägenhet, rastlösheten tog livet av mig. Sen plingade det till i min telefon "Okej. Det kom lite som en chock kan man säga.. jag ser dig som vän".
Min värld splittrades. Jag la mig ner. Där tänkte jag ligga resten av mitt liv. Dö. Ensam. Oälskad. Av alla.
Han frågade om jag var okej, om jag ville prata om det. Kunde han inte varit elak? Måste han vara så snäll? Måste han bry sig så mycket? Vi pratade lite om det och är ännu bättre vänner idag. Men något romantiskt slut med en kyss och musik blev det inte. Så sökandet på den riktiga Mr. Darcy fortsätter.
Jag pressade min rumpa mot hans kuk, han pressade sig mot mig. Jag vred lite på huvudet, lyfte armen och började leka lite med hans hår. Han smekte försiktigt längst med min arm och tog ett stadigt tag i mitt högra bröst och började massera det. Vi sa inte ett ljud, vi bara rörde vid varandra.
Jag började smeka hans ben med min fot, han tog tag i min höft och pressade den hårt mot sig. Jag smekte hans bröstkorg med min hand, ner mot magen, förbi magen och lite längre ner. Den var stor och hård. Jag smekte den utanför hans kalsonger tills jag inte kunde hålla mig längre. In med handen, upp och ner, han stönade tungt, jag log. Jag vred huvudet så mycket det gick, han mötte upp mig och vi började kyssas.
Helt plötsligt insåg jag vad som höll på att hända, vi var ju kompisar, han kanske inte var över sitt ex, jag ville inte slänga iväg våran vänskap för ett one night stand. Jag stannade till, sa hans namn så mjukt jag kunde. "jag tror inte att det här är en sån bra idé.. jag värderar verkligen våran vänskap.." han stannade till "ja.. det gör jag med, ska vi sluta?". Jag kunde inte läsa av ifall han lät besviken eller inte. Och jag ville verkligen inte sluta. Hela min kropp ville fortsätta, den skrek efter honom. Jag bad om ursäkt ifall jag hade fått honom upphettsad för ingenting "jag vill bara inte sabba det vi har". Han sa att det var lugnt och att han bara skulle ta en snabbdusch.
När han kom tillbaka sa han "men.. är det okej om jag håller om dig..?" jag fnissade, nästan lite lättat och sa "klart, det är mysigt, men det är i och försig alltid mysigt att vara med dig." Han viskade "det är alltid mysigt med dig med" i mitt öra.
Det tog tio minuter, om ens det innan vi var igång igen. Jag kunde inte få nog, tydligen inte han heller. Vi turades om med att "stoppa det innan det gick förlångt". Sen ringde hans syster och bad om att få skjuts till jobbet om två timmar. Tiden var knapp. Visst hade vi hållit på nästan hela natten. Men ingen av oss ville egentligen sluta. Han smekte min mage, letade sig ner till mina trosor, smekte på utsidan, jag kysste honom och sa "jag trodde vi hade pratat om det.." han svarade lite sexigt "jag vet.. jag retas bara lite.."
"ja men kan du sluta?"
"varför? blir du lite kåt kanske?" sa han retsamt och fortsatte. Jag slog bort hans hand, bet mig i läppen och sa "ja och om du fortsätter så kommer jag inte kunna hålla mig längre". Han svarade "okej då, jag slutar.. eller?" hans hand letade sig tillbaka, vi tittade varandra djup in i ögonen och kysstes. Han la sig över mig, böjde ner huvudet och kysste mig igen, drog upp huvudet och nästan granskade mitt ansikte. Helt plötsligt log han för sig själv, nästan som nöjd över sin "erövring". Jag log mot honom, skakade långsamt på huvudet, sträckte mig upp och kysste honom igen.
Jag blev helt öm i ansiktet av hans stubb. Men det gjorde inget, vi kysstes djupare, han tryckte sig emot mig, jag smekte hans nacke, tittade honom djupt i ögonen och sa lekfullt "vad hände med att sova?" han svarade betsämt med sin sexiga röst "här ska inte sovas". Jag ville ha honom där och då, djupt, svettigt, djuriskt. Men klockan ringde och det var dags för dagens förpliktelser.
Jag kan inte fatta att det är sant. Här ligger jag och stirrar upp i taket och tänker på hur lyckligt lottad jag är.
Igår var jag hemma hos honom igen. Vi kramades hej och han sa "jag har något åt dig". När han räckte över presenten var han lite generad och sa "alltså det är inget stort eller så.. men jag tänkte på dig när jag såg den så jag kunde inte låta bli att köpa den. Jag måste vara lyckligast på denna jord! Jag fick en grytlapp, inte vilken grytlapp som helst utan en i form av mitt favorit djur. Det är en väldigt symboliskgåva eftersom han vet att jag älskar att baka och laga mat och dessutom vilket djur som jag tycker bäst om.
Vi kollade på film, delade på en öl och pratade om allt mellan himmel och jord. Klockan närmade sig tre och det var säkert femte gången han gått in på toaletten för att skölja ansiktet med kallt vatten så han inte skulle somna. Vi bestämde oss för att det var lägg dags. En lång hejdåkram och sen började jag gå hemmåt. Men när jag väl kommer hem inser jag att jag har fått med mig fel hemma nyckel, åh nej! Så jag är utelåst. Kommer inte ens in i min port för att koden slutar fungera efter klockan 22.00. Vad ska jag göra nu?
Jag ringde upp honom, han svarade med tandborsen i munnen "hallå, jag trodde att du skulle smsa när du var hemma?" jag blev tyst och till slut kved jag fram "eeeeeh, du vet att jag har en självlåsande dörr?"
"ja?"
"hehe.. jag tog fel nyckel så nu är jag utelåst.. kan jag sova på din soffa?"
"ja men det är klart! kom över, jag ska bara borsta klart tänderna sen kommer jag ner och öppnar i porten"
Det var kallt så jag gick hem fort, svor för mig själv, varför skulle jag vara så klumpig för? Hur kan man ta fel nyckel?
Väl uppe i hans lägenhet så tar han fram ett extra täcke och börjar fixa med påslakanet. Jag tackar ursäktande för att jag får sova hos honom och han säger att det är självklart. När han har fixat klart med täcket säger han lite försiktigt "alltså... om du vill få du ju sova i sängen...?" Jag ville kasta mig på sängen och säga "jag trodde att du aldrig skulle fråga!". Men det kunde jag ju inte göra. Istället tittade jag på soffan sen sängen sen soffan och sen sängen igen och sa lite eftertänksamt "ja, sängen är ju lätt skönare än soffan så jag sover hellre där om det inte gör något?". och försökte behålla lugnet.
Vi la oss i sängen, han frågade om vi skulle se en till film, varför inte. Vi kröp närmre och närmre varandra. Är det nu det händer? Det jag har längtat efter så länge? Filmen tog slut, va fan? Vi bytte film och låg lika nära igen, klockan var säkert lite över fem och jag somnade till. Han väckte mig genom att hålla för min näsa, skrattade lite och sa "hörrö sover du?" jag log långsamt och sa sömnigt "nejdå, jag vilar ögonen lite bara.." han skrattade mjukt och sa att det kanske var lika bra att vi stängde av filmen och sov, jag höll med. Vände mig med ryggen mot honom och han frågade försiktigt "är det okej om jag håller om dig?". Jag log för mig själv "absolut" jag kröp närmre och han la armen om min midja. Jag tog tag i hans hand och han kramade min hårt, här kunde jag ligga resten av mitt liv.
Jag började smeka insidan på hans hand lite lätt, upp mot armen. Han började andas tungt i min nacke.
Fortsättning följer..
Jag tror jag har hittat honom, min Mr. Right, min Mr. Darcy!
Det började för ett tag sen när han och hans ex gjorde slut. Dom hade varit tillsammans super länge och han har typ aldrig varit själv. Så jag ställde såklart upp som sällskap, dels vill jag inte att någon ska vara ledsen. Men samtidigt så är jag själv otroligt sällskapssjuk.
Vi har börjat umgås ganska så mycket kollar på film nästan varje helg, pratar fram till 7 på morgonen. Sen går jag oftast hem för att få någon sömn innan resten av helgen tar slut. Därefter så umgås vi lite mer på eftermiddagarna. Jag tror att han faktiskt verkligen gillar mig. Vi smsar nästan konstant, kivas med varandra ni vet som man gör i film. Här om natten så somnade han i mitt knä när vi kollade på film. Först frågade han lite försiktigt om han fick luta sig mot min axel, jag fnissade lite lätt och sa "ja det är klart att du får". Där låg han och jag kunde knappt andas. Jag ville inte förstöra stunden eller göra så han kände att det var obekvämt att luta sig mot mig.
Han smekte mitt lår lite lätt och kom på sig själv, "oj förlåt!". jag insåg att det var hans ex han trodde att han lutade sig mot, inte mig. Jag sa "det är lugnt". Försökte skaka av mig den tidigare känslan. Men det gick inte, den har ettsat sig fast i både hjärna och hjärta.
Han säger att han känner att han kan vara helt öppen och berätta allt för mig. Det måste vara såhär det ska vara. åh, han smsade precis och sa att han har köpt en present åt mig. Jag undrar vad det kan vara? Lustigt nog har jag köpt en lyckokaka till honom och mig eftersom han aldrig har provat. Vi är så synkade, till och med köpt något till varandra samtidigt. Vi får se ikväll! hihi
Det är nog någonting jag aldrig kommer att förstå, denna fasination över sitt egna könsorgan som killar verkar ha. Kanske är det som vi tjejer kan vara med våra bröst, man vill visa dom lite, fast utan att flasha dom helt. Kanske också med rumpor? Att ha snyggt åtsittande byxor/kjol. Men att vifta runt med snoppen och tycka att den är ball. Jag vet inte om det är hälsosamt (ur en "tycka om sig självvinkel") eller om det bara är konstigt.
Freud skulle nog kalla det här inlägget "penisavund". Men det kanske är så, kanske är jag avundsjuk?
Avundsjuk på att när tjejer ligger med många är det "lite äckligt" eller slampigt. Medan killar kallas "bock" eller ses nästan manlig. Kukarna har ju varit i något, inte tagit emot något. Fast jag förstår inte teorin riktigt. I vilket fall som helst behövs ju båda, om man inte är homosexuell förstås.
Jag tänker lite på sidor som chatroulett, eller appar som kik. Där är det otroligt vanligt att man stöter på dessa kukar, i alla dess former och storlekar. På chatroulett sitter killarna med stånd, beredda att runka lite till om det kommer en ny tjej, imponera med det manligaste dom har, det som vi tjejer aldrig kommer kunna växa ut, en kuk. Stolt ligger dom där som en påfågel som fäller ut sina fjädrar.
Skillnaden mellan påfåglarna och oss är väl att ytterst få av oss är så imponerade av att dom viftar runt med kuken på det sättet. Mest brukar vi sitta och skratta åt det eller tycka att det är äckligt. Så det "raggningssättet" funkar inte riktigt. Kanske på någon men i sådana fall ytterst få.
En kille på kik skrev till mig här om dagen. Han började med ett vanligt "hej snygging", jag svarar "hej". Vi hinner växlar några fraser innan jag säger "kan jag inte få se en bild på dig?". Klart att man är nyfiken på hur personen man pratar med ser ut. Bilden jag förväntade mig var att se var på hans ansikte, bilden jag fick var på hans lilla huvud (som dessutom hade en liten rolig hatt, haha). Jag vill inte göra narr av hur någon ser ut, ingen är perfekt. Men jag tycker fortfarande att det är lite underhållande hur han kunde tro att det var vad jag ville ha. Vad ska jag göra med den bilden? Jo, visa den och några andra för er. Så grattis till några av kuk ägarna, nu får hela världen se eran manligaste del.
Finns det något värre än att dejta sin chef? Ja, det finns det.. Man kan dejta sin chef som har en flickvän.
När jag var på arbetsintervju så såg jag mannen i mina drömmar. Han såg ut som Mr. Right. Han hade perfekt hår, otroligt snygg stil och någon slags mystik. Säkert en musiker, han hade den sortens sexiness över sig.
Jag blev intervjuad av någon annan men jag kunde inte sluta tänka på han jag nyss mött i korridoren. Jag blev som hänförd av hans sätt. Jag klarade av intervjun elegant och fick jobbet på en gång. Så sa kvinnan "så ska jag presentera dig för din nya chef". Jag bad till vilken gud som än finns i himmlen att det inte skulle vara han.
Det var han. Klart att det var han som skulle vara min chef. Nu var det ju förbjuden frukt. Men förbjuden frukt är oftast den godaste frukten. Vi log mot varandra, bytte några ord och jag skrev under kontraktet. Sen åkte jag hem.
En vecka passerade, varje gång han passerade min arbetsplats fick jag för mig att han log extra mycket. Att han tittade extra mycket på mig. Men slog snabbt bort tanken, varför skulle han göra det? Han var så otroligt mycket snyggare än mig. Så varför skulle han vilja ha mig?
Tre veckor senare satte han sig bredvid mig när jag satt och jobbade. Han såg allvarlig ut, vad har jag nu gjort för fel? Jag såg väl orolig ut för helt plötsligt började han le och sa "du, det är onsdag idag, vet du vad det innebär?". Jag blev helt förvirrad för jag var inställd på att få en utskällning för gud vet vad och så frågade han mig vad onsdag innebar. Jag skakade försiktigt på huvudet och såg förvånad ut. Han log större och svarade "det är afterwork idag! så jag förväntar mig att se dig ute ikväll!" smällde en ihoprullad pappersbit i bordet, ställde sig upp och lämnade mig till att återgå till mitt arbete.
Jag hade inte fått min lön än så jag var helt pank. Jag hade verkligen inte ett öre på mitt kort. Men jag var ju tvungen att följa med ut. Speciellt när han med stort H hade bjudit med mig. Mina kollegor var redan där när jag hade anlänt. Jag hade aldrig varit på den här puben förut men den var mysig, lite trång men genuin värme strömmade ur väggarna.
När jag kom fram till baren beställde jag en öl. Bartenden ville ha 50 kronor för den.. 50 kronor.. jag hade inte ens det. Så jag tittade förvånat på honom och svarade "ursäkta?!" Han visade med fingrarna i tron om att jag faktiskt inte hört vad han sa. Jag sa "på riktigt?! Ska JAG betala? Vet du inte vem jag är?"
Han tittade koncentrerat på mig och skakade försiktigt på huvudet som om han var rödd för att jag skulle ge honom en bitchslap. Jag log och sa "Då föreslår jag att du googlar mig så det här missförståndet inte upprepas!" Sen gick jag därifrån med ölen.
Det här tricket har funkar många gånger tack vare alla dessa B och C kändisar som vi har i vårat land som tror att dom kan komma undan med det mesta trots att ingen minns dom veckan efter.
Jag hade bara misssat den lilla detaljen att min chef stått bakom mig, jag vet inte hur länge. Han betalade för sin öl och snabbade sig efter mig. Skrattandes. Resten av den kvällen skickade bartendern en ny öl till mig så fort min öl började ta slut. Vi skrattade åt hur jag fick öl på öl och började prata om percings. Jag sa att jag funderade på att skaffa en i tungan. Han studerade mitt ansikte noga och sa "nja, det känns så förutsägbart! Du borde peirca dig i ögonbrynet istället." Jag försökte se det framför mig och svarade lite skrattandes "haha nej vet du vad! En tjej med percing i ögonbrynet är som en kille med percing i örat. Det betyder ju att man är gay. Men jag minns aldrig vilket ögonbryn det var det gällde..Och jag får tillräckligt många ragg från tjejer som det är." Han tittade lite lurigt på mig och sa "jasså? Hur många har du fått ikväll?"
"två, en i baren och en på toaletten" Precis när jag svarar det så kommer det fram en tjej mot oss. Chefen putar lite med bröstet och nästan blåser upp sig lite för att se lite mer mannlig ut. Jag ler mot henne. Hon söker min ögonkontakt och inte hans. Lägger sin hand på min över arm och säger "Hej! Det här kanske kommer från ingenstans.. Men jag har suttit och kollat på dig från andra sidan rummet och kan inte slita blicken från dig. Du har en sån fantastisk utstrålning att det bara lyser om dig!" Medan hon säger det smeker hon min överarm upp och ner, Chefen sjunker ihop mer och mer och inser att det var ännu ett ragg till mig. Jag fnissar lite och tackar för komplimangen, hon frågar om mitt nummer och jag svarar att jag tyvärr bara gillar killar. Hon blev lite besviken och gick därifrån. Jag tittade nöjt på min chef, höll upp tre fingrar och sa "nu är jag uppe i tre! Hur många tjejer hade raggat på dig nu igen?" sen skrattade jag nöjt. Han svarade "en?" lite försiktigt och tittade menande på mig. Jag log och sa "absolut!"
Folk började dra sig hemmåt tillslut var det bara han och jag. Pubens lampor tändes och det var dags för stängning. Vi kramades hejdå men stannade kvar lite för länge i kramen, tittade varandra djupt i ögonen och kysstes. Där stod och jag min chef, mitt ute på gatan och kysstes. Han frågade om jag ville följa med hem till honom men jag sa att det var dags för mig att åka hem. Man kan ju inte ge allt på samma kväll. Han såg en gnutta besviken ut sen skiljdes vi åt.
Dagen efter var det lite konstigt på jobbet.. han kollade knappt på mig och jag visste inte om jag hade gjort något fel. Jag förstod verkligen ingenting, var det för att jag hade sagt nej till erbjudandet om att åka hem till honom?
Det blev onsdag och det var dags för afterwork igen.. Men han verkade undvika mig (jag fick förövrigt fortfarande gratis öl). Sen frågade jag honom om vi kanske skulle gå hem till honom. Han svarade kallt "Jag tror inte att det är någon bra idé för min flickvän har kommit hem från sin USA resa." Va?! Jag har aldrig i mitt liv känt mig så liten, så äcklig och så utnyttjad. Jag gav honom en hård smäll på kinden framför mina kollegor och åkte hem. Dagen efter sa jag upp mig. Jag kunde inte gå tillbaka dit igen,.
Han drar ut stolen när du ska sätta dig, öppnar bildörren när du ska kliva ur och han betalar för middagen.
Har vi passerat gentlemän eran? Eller är vi kvinnor bara vana vid att göra allting själva nu för tiden? Känner vi att vi tappar makt/kontroll över situationen om vi låter honom bjuda oss på något eller behandla oss som ladies.
Är det kanke så att vi känner oss skyldiga att ge honom något tillbaka..
Jag var på en dejt med en otroligt trevlig man. Vi träffades via en dejtingsida (varför inte?) och bestämde oss för att ta en fika tillsammans. Jag har vissa dejting regler som jag tycker är viktiga att följa. Det är som riktlinjer för att få den ultimata dejten oavsett om det är med någon jag redan träffat någon gång eller om det är en främling.
Regel nummer ett:
Dejten får max vara i 1 timme! (helst kortare). Därför att man ska vilja ha mer, inte hinna prata om allting på första dejten. Dejt nummer ett är bara till för att öka intresset det är det enda den är till för.
Så vi skulle träffas på en kaffe. Jag tycker om att vara i tid (helst fem minuter för tidig) och det visade sig att han var ännu tidigare. Vi ler mot varandra och kramas (det är viktigt med kroppskontakt redan från början). Jag förklarar att jag måste iväg om en timme för att jag skulle passa min lillasyster. Han ser lite besviken ut men jag ler stort och säger "så vi får göra det bästa av situationen helt enkelt!". Vi prommenerar till ett café som varken han eller jag har varit på. Jag väntade lite på att han skulle ta något initiativ och visa "hans favorit ställe" eller något. Jag gillar när det blir personligt. Men han var så nervös över att göra ett bra intryck att han inte gjorde något intryck alls.
Jag pratade lite om mig, frågade lite om honom. Men hela tiden så verkade han nästan dölja något, eller så var han bara grå och tråkig. När vi beställt var det första gången han tog något slags initiativ och sa bestämt "nej lägg undan plånboken, det här bjuder jag på.". Det var ju fint, vi hittade en sittplats (eller jag hittade sittplatser till oss). Det var sommar och super varmt så vi satt utomhus. Vi sitter där och jag frågar honom frågor och följdfrågor på det han säger (mest för att lära känna honom lite). Men det börjar mer och mer kännas som en arbetsintervju. Han säger något om att "ja vi får väl se om det här leder någon vart". Vilket jag tolkar som att han inte är intresserad. Det visar sig dock att det är han som kollar hur jag reagerar och om jag är intresserad. Jag blir helt förvirrad och som tur är bryts den obekväma konversationen av ett turistpar som undrar om vi sett deras sons keps. Han tittar förvirrat och försöker hitta dom engelska orden. Jag som avskyr att vänta tar över situationen (åter igen) och svarar på flytande engelska. Jag och dom pratar lite, konstigt nog flyter den konversationen på tusen gånger bättre än den jag hade med honom som jag borde vara intresserad av. Trist.
Jag tackar för fikat och åker hem, kanske var internetdejting inget för mig ändå?
Hur många här har inte haft en kille som har tjatat er i säng:
"Snälla kan vi inte ligga, bara lite.." eller "snälla bara en puss.."?
Det finns säkert tusentals tjejer där ute som tillslut har tröttnat på allt tjat och gett med sig. Det är så uttrycket "1000 nej kan fortfarande bli ett ja" brukar användas. Jag avskyr sånna människor, tjatande typen. Antingen så går man hem med någon eller så är man helt enkelt inte intresserad. Bättre lycka nästa gång. Men det finns fortfarande tjejer som faller för det här. Inte faller, faller. Men ger med sig efter att tag. Dom orkar inte med tjatet, lite som "låt oss få det överstökat och gå vidare i livet". Sånt gör mig lite irriterad, att man uttnyttjar människor som inte kan eller vågar säga nej (jag var en sån förut). Så när jag råkade ut för den här typen av kille tänkte jag för mig själv "nu ska jag ge igen för ALLA dom flickorna som känt att dom gett med sig. Alla dom som inte kan säga nej." Sagt och gjort.
Jag var ute på krogen med en av mina närmaste kompisar. Det är ganska avslappnat när vi är ute för vi sitter inte ihop. Ibland träffar någon av oss några man känner sen tidigare och då hänger vi med olika människor ett tag. Sen kollar vi läget med varandra och sen går vidare igen. Det här var en sån kväll när hon hade hittat några av sina gamla kompisar. Så jag stod själv i baren och skulle beställa en öl när en ganska så snygg kille ställer sig bredvid mig och våra blickar möts. Vi börjar disskutera vilken öl som är godast ett ganska oskyldigt samtalsämne ändå. Vi fick våra öl och han flyttade lite närmre. Men i sånna här sammanhang så är det ganska vanligt, musiken är ju ganska hög och man hör inte riktigt vad den andra säger. För att inte stå i vägen för resten som ville beställa så gick vi lite åt sidan och fortsatte prata. Sen la han handen på min rumpa och pussade mig på kinden. Jag vet inte varför jag egentligen ryggade tillbaka men det kändes inte rätt på något sätt. Jag sa att prata var trevligt men jag var faktiskt inte sugen på så mycket mer. (Men cred till honom som vågade ta chansen.) Jag vet inte om det var så att han inte hörde vad jag sa eller om han inte brydde sig. Men han tog ett hårdare grepp och kysste min hals medan jag pressades in lite mot väggen. Vad gör man i en sån här situation? Knäar honom i skrevet? Nja, jag puttade bort honom och han sa "kom igen, jag vet ju att du vill.." Hur vet han det? Han kysste mig på munnen. Det var nu jag insåg att han inte skulle sluta förän han fått vad han vill. Och nästa gång han skulle vara ute skulle han hitta någon ny att göra såhär med.
Jag var väl kanske inte i mitt mest sinnesfulla bruk när jag bestämde mig för att hämnas på mitt gamla jag som skulle gått med på det här "vadå, det är väl kul att någon i alla fall vill ha mig?". Så jag kysste tillbaka, jag smekte tillbaka tills vakten kom och sa "Antingen så slutar ni med det där eller så går ni härifrån". Jag kunde ha gått hem, jag kanske borde ha gått hem. Men jag var hög på adrenalin över vad som skulle hända här näst, vad jag skulle få honom att gå igenom.
Vi tog tunnelbanan hem till honom och efter en 10 minuters prommenad, två trappor och fummlande nycklar så var kyssantet igång igen. Han drog av min jacka och tog av sig sin. Jag smekte honom över axlarna och ner längs armarna medan vi kysstes. Jag bet honom försiktigt i läppen och helt plötsligt så tog han ett steg bak. Först trodde jag att det var en "turn off" men sen såg jag ivern i hans ögon. "Vänta här jag kommer strax!" Jag stod kvar i vardagsrummet/sovrummet och han kom tillbaka med en piska, handklovar och en bitboll i händerna "vad sägs som att vi har lite.. kul?". Vid det här laget så fanns det verkligen ingen återvändo. Jag bet mig i läppen och sa "om jag får vara dominant..". Hans ögon vidgades och hans kuk blev hårdare bara av tanken och svarade "fy fan va sexigt!".
Jag puttade ner honom i sängen, gränslade honom, drog av honom tröjan och spännde fast honom med handklovarna i sängen. Han såg uppspelt ut men han hade ingen aning om vad som väntade honom. Jag kysste honom på munnen och bet honom försiktigt i läppen. Fortsatte kyssa honom på kinden, nyckelbenet, bröstvårtorna, magen, ner till raggarsträngen. Jag bet tag i hans jeans och slet upp dom med tänderna medan jag smekte hans överkropp. Han var hård. Han stönade, jag slet av byxorna på honom. Kysste honom utanför kalsongerna så han kunde känna hur det skulle kännas snart. Sen tittade jag upp på honom. Ställde mig upp och sa "oj va mycket klockan är, jag måste nog åka hem nu."
Jag har aldrig sett någon så förvånad i hela sitt liv. Som ett barn som precis hade köpt en glass men sen tappat den i backen, ungefär det var hans ansiktsuttryck. Jag försökte att inte le. Hoppade av honom och klädde på mig snabbt. Han ropade "hallå?! Du kan väl inte bara lämna mig såhär?!" Jag klamapde in med skorna på, tittade på honom, ryckte på axlarna och sa "vadå? Jag sa ju att jag inte skulle ligga med dig? Du får väl ringa någon?" sen la jag hans mobil på bordet bredvid sängen. Därefter gick jag. Vilken rush som rusade igenom min kropp! Jag kunde inte sluta le, mitt gamla jag hade fått sin hämnd och där låg han med blåa balle och kunde inte jaga efter mig.
En sak slog mig när jag kom hem... Jag undrar om han kom loss?
Efter en dagars av grubblande, kanske år egentligen, så undrar jag fortfarande: Finns sann kärlek? Mr. Right?
I många filmer så blir dom vänner först, sexlösa vänner, någon blir dumpad och inser sen att kompisen egentligen var den rätta personen för den, dom har passionerat sex, den ena säger "jag ser dig bara dom vän." den andra blir sårad. helt plötsligt så kan dom inte vara kompisar längre. Efter ett tag så inser personen som ser den andra som vän att den vill ha mer. Så han/hon gör en stor gest och sen lever dom lyckliga i alla sina dagar.
Det är film.
Så hur hittar jag Mr. Right i verkligheten?
Kan man börja som vänner och sen få känslor för varandra? Eller lurar man sig själv lite då, bara för att man vill ha någon?
Finns det en soulmate för alla? I sånna fall, hur stor är chansen att man träffar honom/henne då?
Hur vet man när personen är den rätta?
Funkar dejting sidor verkligen? (alla mina dejter har flunkat)
Hur träffar man någon som vill ha mer än bara sex?
Hur träffar man någon som vill vara mer än vän?
Det är lite tabu, kanske ganska mycket tabu att ligga med sin granne. Men om man är portgrannar är det väl inte så farligt..
Låt oss ta det från början:
Jag lyckas få fram rätt nyckel för att öppna porten och börjar gå upp för trapporna. När jag kommit fram till min dörr så sitter det en kille utanför. Han var full och halvsov. Jag petar på honom och frågar vad han gör där. Jag minns inte ens om han tittade på mig när han svarade. Det jag minns var att han mummlade något om att nyckeln inte funkade och att han inte kunde komma in.
Eftersom jag aldrig har sett min granne så antog jag att det var han. Så jag svarade "men du kan inte sitta här ute och frysa! Kom in och sov på min soffa så reder vi ut det här imorgon." Han tackade och klev in. Jag tog fram ett extra täcke och la det på soffan och ursäktade mig för röran. Han verkade inte bry sig. Han la sig bara på soffan. När jag bäddade ner honom försökte han kyssa mig. Jag drog mig tillbaka och sa att det nog inte var en bra idé och önskade honom godnatt.
Ett tag efter att jag gått och lagt mig så vaknade jag av att en spritt språngande naken man stod mitt framför min säng, lutade huvudet lite charmigt åt sidan och sa "kan inte vi mysa lite?". Charmigt? Självsäkert? Jag vet inte. Men det är väldigt sexigt med en man som vet vad han vill och vågar ta för sig. Sen kan jag väl tillägga att han var välhängd också, det är inte direkt ett minus. Jag svarade ja och han hoppade glatt ner i sängen.
Vi började kyssas, smeka varandra, hetsigt. Han slet av mig linnet jag hade på mig. Han kysste mig på munnen, halsen, nyckelbenet, ner till brösten. Han stannade där ett tag, smekte dom, kysste dom. Jag drog upp honom igen kysste honom. Jag tog fram en kondom och snart var vi igång. Det var bra sex, djuriskt, passionerat sex. Och det är som dom säger, ju äldre desto bättre (det går upp till en viss ålder förstås).
På morgonen, eller senare samma dag (det beror på hur man ser det). Så låg han och höll om mig, kysste mig i nacken och frågade om jag var vaken. Visst var jag vaken. Jag har alltid svårt att sova med killar. Tänk om jag fiser eller säger något olämpligt i sömnen? Vi låg och pratade lite, han frågade hur gammal jag var. Jag svarade och han drog en suck av lättnad och svarade att han trodde jag var yngre, alla tror att jag är yngre. Han var dock väldigt mycket äldre än mig. Men vi pratade ett tag om framtidsdrömmar och likande sen gick vi upp och drack vatten och han började klä på sig. Men hittade inte alla sina kläder. Vi skilldes åt med en kyss då han sa att om jag hittade hans tröja fick jag gärna lämna den i hans brevnedkast, gärna med mitt telefon nummer. Jag log lite och sa att jag skulle leta efter tröjan. Vi sa hejdå.
Händer det här folk eller är det bara mig?
Ibland har jag telefonnummer i min mobil som jag inte vet vem de tillhör. Så det händer ibland att jag randomly smsar dom här nummrena. Tänk om det är världens kap och det bara var fel tidpunkt när vi träffades?
Vissa har jag inte ens namnet på, det kan vara "fulla killen", "snyggingen" eller ett kort smeknamn som egentligen inte säger någonting om vem personen är. Så allt jag har är ett alias, ett nummer och nyfikna jag. Så jag bestämde mig för att smsa ett av dom här random numrena, spännande! Ska jag vara helt ärlig smsade jag till och med till fel person. Men hans respons var ganska roligt så vi fortsatte smsa, vi smsade väldigt länge, flirtade, skickade bilder på oss till den andra och gav komplimanger. Han berättade att han var yngre än mig (fem år!) men jag menar.. lite oskyldigt smsande har väl ingen dött av, eller? och om det skulle leda till en random hookup så gör väl inte det något heller? Han var ju rolig och snygg..
När han skickar en närbild på sitt ansikte tycker jag mig känna igen honom. Men det här händer faktiskt ganska ofta, människor är förvånandsvärt lika varandra. Så jag tänker inte mer på det. Tills det slår mig. Klockan tre på morgonen när jag ligger nerbäddad. Jag spärrar upp ögonen, fnittrar högljutt och blir fruktansvärt generad. Jag måste säga att jag är väldigt glad att det bara var oskyldigt smsande. För det visar sig att det här är min pappas jobbarkompis son. Gud hjälpe mig! Kan det bli mer pinsamt? Ja, det kan det. Det här är inte bara en kollega, det är även en familjekompis, så vi träffas lite då och då båda familjerna. Men bara för att göra det liiiite värre ändå så kan jag väl tillägga att killen även har hånglat med min lillasyster.
Bra jobbat!
Kära dagbok,
Jag skulle vilja presentera mig lite för dig. Så vem är jag?
Jag är en drömmare, en hopplös romantiker som hellre lever i filmer och serier än mitt egna liv. Kanske värre ändå så har jag, fram tills 31/12-2012 trott att mitt liv var en romantisk komedi. Så den här bloggen kommer handla om hur jag tar mig i genom mitt liv dag för dag både innan och efter mitt hemska uppvaknande.
