Mina äventyr som singel

Jag kunde inte vänta tills nästa gång vi skulle träffas, skulle jag våga berätta för honom hur jag kände? Hade jag sumpat min chans eftersom jag sa nej till sex? Eller blev jag bara mer åtråvärd då? Hade jag kanske satt oss i "vännerfacket" när jag sa att jag värderade våran vänskap? Men vi fortsatte ju efter det, så det kanske inte gjorde något? 

 

Så många frågor och bara en person kunde svara på dom. Han jag verkligen inte vågade fråga. Vi fortsatte som om ingenting hade hänt ett tag. Men det är ju det som händer i filmer. Har ni inte sett t ex 27 dresses? Dom har hett sex i en bil, han sviker henne (fast han egentligen inte gör det) hon inser hur fantastisk han är och gör en stor kärleksförklaring, dom kysser varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. 

 

Vi hade inte sex i en bil, vi hade torrsex hemma hos honom. Efter ett tag började vi glida ifrån varandra, jag började känna att allt han sa var menat som negativt. En kväll var jag ute med några kompisar och sprang in i en av hans närmaste vänner. Han frågade mig var våran vän var. Jag svarade lite bittert "Vi sitter faktiskt inte ihop!". Han hittade på mig nästan oförstående med sina stora blåa ögon och sa "vet du? om jag ska vara helt ärlig med dig så trodde faktiskt jag och grabbarna att ni var på g.. han pratade verkligen bara om dig hela tiden!" Jag kände att jag nyktrade till, vad pratade han om?! Har jag missat det här helt? Jag svarade att det trodde jag med ett tag men att jag troligtvis sabbade allt. 

 

Efter att ha pratat med kompisen ett tag insåg jag att det här kanske var min cupid. Han som kom och förklarade hur det egentligen låg till. Jag ringde till Mr. Right och han svarade. Jag minns inte mycket av den här konversationen men jag minns att han inte var super glad över att få ett fyllesamtal. 

 

Några dagar senare pratade vi. Nu var det dags, det var nu slutscenen i filmen kom då jag skulle förklara hur jag kände, han skulle le och säga "kom hit", musik skulle spelas, vi skulle kyssas och leva lyckliga i alla våra dagar...

 

Det hände inte. 

 

Istället fegade jag ur, skickade ett sms och skrev "jag gillar dig som mer än vän och har gjort det ganska länge". Innan jag fått svaret irrade jag runt i min lägenhet, rastlösheten tog livet av mig. Sen plingade det till i min telefon "Okej. Det kom lite som en chock kan man säga.. jag ser dig som vän". 

 

Min värld splittrades. Jag la mig ner. Där tänkte jag ligga resten av mitt liv. Dö. Ensam. Oälskad. Av alla.  

 

Han frågade om jag var okej, om jag ville prata om det. Kunde han inte varit elak? Måste han vara så snäll? Måste han bry sig så mycket? Vi pratade lite om det och är ännu bättre vänner idag. Men något romantiskt slut med en kyss och musik blev det inte. Så sökandet på den riktiga Mr. Darcy fortsätter.

 

Det är nog någonting jag aldrig kommer att förstå, denna fasination över sitt egna könsorgan som killar verkar ha. Kanske är det som vi tjejer kan vara med våra bröst, man vill visa dom lite, fast utan att flasha dom helt. Kanske också med rumpor? Att ha snyggt åtsittande byxor/kjol. Men att vifta runt med snoppen och tycka att den är ball. Jag vet inte om det är hälsosamt (ur en "tycka om sig självvinkel") eller om det bara är konstigt. 

 

Freud skulle nog kalla det här inlägget "penisavund". Men det kanske är så, kanske är jag avundsjuk? 

Avundsjuk på att när tjejer ligger med många är det "lite äckligt" eller slampigt. Medan killar kallas "bock" eller ses nästan manlig. Kukarna har ju varit i något, inte tagit emot något. Fast jag förstår inte teorin riktigt. I vilket fall som helst behövs ju båda, om man inte är homosexuell förstås. 

 

Jag tänker lite på sidor som chatroulett, eller appar som kik. Där är det otroligt vanligt att man stöter på dessa kukar, i alla dess former och storlekar. På chatroulett sitter killarna med stånd, beredda att runka lite till om det kommer en ny tjej, imponera med det manligaste dom har, det som vi tjejer aldrig kommer kunna växa ut, en kuk. Stolt ligger dom där som en påfågel som fäller ut sina fjädrar.

 

Skillnaden mellan påfåglarna och oss är väl att ytterst få av oss är så imponerade av att dom viftar runt med kuken på det sättet. Mest brukar vi sitta och skratta åt det eller tycka att det är äckligt. Så det "raggningssättet" funkar inte riktigt. Kanske på någon men i sådana fall ytterst få. 

 

En kille på kik skrev till mig här om dagen. Han började med ett vanligt "hej snygging", jag svarar "hej". Vi hinner växlar några fraser innan jag säger "kan jag inte få se en bild på dig?". Klart att man är nyfiken på hur personen man pratar med ser ut. Bilden jag förväntade mig var att se var på hans ansikte, bilden jag fick var på hans lilla huvud (som dessutom hade en liten rolig hatt, haha). Jag vill inte göra narr av hur någon ser ut, ingen är perfekt. Men jag tycker fortfarande att det är lite underhållande hur han kunde tro att det var vad jag ville ha. Vad ska jag göra med den bilden? Jo, visa den och några andra för er. Så grattis till några av kuk ägarna, nu får hela världen se eran manligaste del.

 

 

Finns det något värre än att dejta sin chef? Ja, det finns det.. Man kan dejta sin chef som har en flickvän.

 

 

När jag var på arbetsintervju så såg jag mannen i mina drömmar. Han såg ut som Mr. Right. Han hade perfekt hår, otroligt snygg stil och någon slags mystik. Säkert en musiker, han hade den sortens sexiness över sig. 

 

 

Jag blev intervjuad av någon annan men jag kunde inte sluta tänka på han jag nyss mött i korridoren. Jag blev som hänförd av hans sätt. Jag klarade av intervjun elegant och fick jobbet på en gång. Så sa kvinnan "så ska jag presentera dig för din nya chef". Jag bad till vilken gud som än finns i himmlen att det inte skulle vara han. 

 

 

Det var han. Klart att det var han som skulle vara min chef. Nu var det ju förbjuden frukt. Men förbjuden frukt är oftast den godaste frukten. Vi log mot varandra, bytte några ord och jag skrev under kontraktet. Sen åkte jag hem. 

 

 

En vecka passerade, varje gång han passerade min arbetsplats fick jag för mig att han log extra mycket. Att han tittade extra mycket på mig. Men slog snabbt bort tanken, varför skulle han göra det? Han var så otroligt mycket snyggare än mig. Så varför skulle han vilja ha mig? 

 

 

Tre veckor senare satte han sig bredvid mig när jag satt och jobbade. Han såg allvarlig ut, vad har jag nu gjort för fel? Jag såg väl orolig ut för helt plötsligt började han le och sa "du, det är onsdag idag, vet du vad det innebär?". Jag blev helt förvirrad för jag var inställd på att få en utskällning för gud vet vad och så frågade han mig vad onsdag innebar. Jag skakade försiktigt på huvudet och såg förvånad ut. Han log större och svarade "det är afterwork idag! så jag förväntar mig att se dig ute ikväll!" smällde en ihoprullad pappersbit i bordet, ställde sig upp och lämnade mig till att återgå till mitt arbete. 

 

 

Jag hade inte fått min lön än så jag var helt pank. Jag hade verkligen inte ett öre på mitt kort. Men jag var ju tvungen att följa med ut. Speciellt när han med stort H hade bjudit med mig. Mina kollegor var redan där när jag hade anlänt. Jag hade aldrig varit på den här puben förut men den var mysig, lite trång men genuin värme strömmade ur väggarna. 

 

 

När jag kom fram till baren beställde jag en öl. Bartenden ville ha 50 kronor för den.. 50 kronor.. jag hade inte ens det. Så jag tittade förvånat på honom och svarade "ursäkta?!" Han visade med fingrarna i tron om att jag faktiskt inte hört vad han sa. Jag sa "på riktigt?! Ska JAG betala? Vet du inte vem jag är?"

Han tittade koncentrerat på mig och skakade försiktigt på huvudet som om han var rödd för att jag skulle ge honom en bitchslap. Jag log och sa "Då föreslår jag att du googlar mig så det här missförståndet inte upprepas!"  Sen gick jag därifrån med ölen. 

 

 

Det här tricket har funkar många gånger tack vare alla dessa B och C kändisar som vi har i vårat land som tror att dom kan komma undan med det mesta trots att ingen minns dom veckan efter. 

 

 

Jag hade bara misssat den lilla detaljen att min chef stått bakom mig, jag vet inte hur länge. Han betalade för sin öl och snabbade sig efter mig. Skrattandes. Resten av den kvällen skickade bartendern en ny öl till mig så fort min öl började ta slut. Vi skrattade åt hur jag fick öl på öl och började prata om percings. Jag sa att jag funderade på att skaffa en i tungan. Han studerade mitt ansikte noga och sa "nja, det känns så förutsägbart! Du borde peirca dig i ögonbrynet istället." Jag försökte se det framför mig och svarade lite skrattandes "haha nej vet du vad! En tjej med percing i ögonbrynet är som en kille med percing i örat. Det betyder ju att man är gay. Men jag minns aldrig vilket ögonbryn det var det gällde..Och jag får tillräckligt många ragg från tjejer som det är." Han tittade lite lurigt på mig och sa "jasså? Hur många har du fått ikväll?" 

"två, en i baren och en på toaletten" Precis när jag svarar det så kommer det fram en tjej mot oss. Chefen putar lite med bröstet och nästan blåser upp sig lite för att se lite mer mannlig ut. Jag ler mot henne. Hon söker min ögonkontakt och inte hans. Lägger sin hand på min över arm och säger "Hej! Det här kanske kommer från ingenstans.. Men jag har suttit och kollat på dig från andra sidan rummet och kan inte slita blicken från dig. Du har en sån fantastisk utstrålning att det bara lyser om dig!" Medan hon säger det smeker hon min överarm upp och ner, Chefen sjunker ihop mer och mer och inser att det var ännu ett ragg till mig. Jag fnissar lite och tackar för komplimangen, hon frågar om mitt nummer och jag svarar att jag tyvärr bara gillar killar. Hon blev lite besviken och gick därifrån. Jag tittade nöjt på min chef, höll upp tre fingrar och sa "nu är jag uppe i tre! Hur många tjejer hade raggat på dig nu igen?" sen skrattade jag nöjt. Han svarade "en?" lite försiktigt och tittade menande på mig. Jag log och sa "absolut!" 

 

 

Folk började dra sig hemmåt tillslut var det bara han och jag. Pubens lampor tändes och det var dags för stängning. Vi kramades hejdå men stannade kvar lite för länge i kramen, tittade varandra djupt i ögonen och kysstes. Där stod och jag min chef, mitt ute på gatan och kysstes. Han frågade om jag ville följa med hem till honom men jag sa att det var dags för mig att åka hem. Man kan ju inte ge allt på samma kväll. Han såg en gnutta besviken ut sen skiljdes vi åt. 

 

 

Dagen efter var det lite konstigt på jobbet.. han kollade knappt på mig och jag visste inte om jag hade gjort något fel. Jag förstod verkligen ingenting, var det för att jag hade sagt nej till erbjudandet om att åka hem till honom? 

 

 

Det blev onsdag och det var dags för afterwork igen.. Men han verkade undvika mig (jag fick förövrigt fortfarande gratis öl). Sen frågade jag honom om vi kanske skulle gå hem till honom. Han svarade kallt "Jag tror inte att det är någon bra idé för min flickvän har kommit hem från sin USA resa." Va?! Jag har aldrig i mitt liv känt mig så liten, så äcklig och så utnyttjad. Jag gav honom en hård smäll på kinden framför mina kollegor och åkte hem. Dagen efter sa jag upp mig. Jag kunde inte gå tillbaka dit igen,.

Han drar ut stolen när du ska sätta dig, öppnar bildörren när du ska kliva ur och han betalar för middagen.

 

Har vi passerat gentlemän eran? Eller är vi kvinnor bara vana vid att göra allting själva nu för tiden? Känner vi att vi tappar makt/kontroll över situationen om vi låter honom bjuda oss på något eller behandla oss som ladies. 

Är det kanke så att vi känner oss skyldiga att ge honom något tillbaka.. 

 

 

Jag var på en dejt med en otroligt trevlig man. Vi träffades via en dejtingsida (varför inte?) och bestämde oss för att ta en fika tillsammans. Jag har vissa dejting regler som jag tycker är viktiga att följa. Det är som riktlinjer för att få den ultimata dejten oavsett om det är med någon jag redan träffat någon gång eller om det är en främling. 

 

 

Regel nummer ett: 

Dejten får max vara i 1 timme! (helst kortare). Därför att man ska vilja ha mer, inte hinna prata om allting på första dejten. Dejt nummer ett är bara till för att öka intresset det är det enda den är till för. 

 

 

Så vi skulle träffas på en kaffe. Jag tycker om att vara i tid (helst fem minuter för tidig) och det visade sig att han var ännu tidigare. Vi ler mot varandra och kramas (det är viktigt med kroppskontakt redan från början). Jag förklarar att jag måste iväg om en timme för att jag skulle passa min lillasyster. Han ser lite besviken ut men jag ler stort och säger "så vi får göra det bästa av situationen helt enkelt!". Vi prommenerar till ett café som varken han eller jag har varit på. Jag väntade lite på att han skulle ta något initiativ och visa "hans favorit ställe" eller något. Jag gillar när det blir personligt. Men han var så nervös över att göra ett bra intryck att han inte gjorde något intryck alls. 

 

 

Jag pratade lite om mig, frågade lite om honom. Men hela tiden så verkade han nästan dölja något, eller så var han bara grå och tråkig. När vi beställt var det första gången han tog något slags initiativ och sa bestämt "nej lägg undan plånboken, det här bjuder jag på.". Det var ju fint, vi hittade en sittplats (eller jag hittade sittplatser till oss). Det var sommar och super varmt så vi satt utomhus. Vi sitter där och jag frågar honom frågor och följdfrågor på det han säger (mest för att lära känna honom lite). Men det börjar mer och mer kännas som en arbetsintervju. Han säger något om att "ja vi får väl se om det här leder någon vart". Vilket jag tolkar som att han inte är intresserad. Det visar sig dock att det är han som kollar hur jag reagerar och om jag är intresserad. Jag blir helt förvirrad och som tur är bryts den obekväma konversationen av ett turistpar som undrar om vi sett deras sons keps. Han tittar förvirrat och försöker hitta dom engelska orden. Jag som avskyr att vänta tar över situationen (åter igen) och svarar på flytande engelska. Jag och dom pratar lite, konstigt nog flyter den konversationen på tusen gånger bättre än den jag hade med honom som jag borde vara intresserad av. Trist. 

 

 

Jag tackar för fikat och åker hem, kanske var internetdejting inget för mig ändå?

Det är lite tabu, kanske ganska mycket tabu att ligga med sin granne. Men om man är portgrannar är det väl inte så farligt..

 

Låt oss ta det från början:

 

Jag lyckas få fram rätt nyckel för att öppna porten och börjar gå upp för trapporna. När jag kommit fram till min dörr så sitter det en kille utanför. Han var full och halvsov. Jag petar på honom och frågar vad han gör där. Jag minns inte ens om han tittade på mig när han svarade. Det jag minns var att han mummlade något om att nyckeln inte funkade och att han inte kunde komma in. 

 

Eftersom jag aldrig har sett min granne så antog jag att det var han. Så jag svarade "men du kan inte sitta här ute och frysa! Kom in och sov på min soffa så reder vi ut det här imorgon." Han tackade och klev in. Jag tog fram ett extra täcke och la det på soffan och ursäktade mig för röran. Han verkade inte bry sig. Han la sig bara på soffan. När jag bäddade ner honom försökte han kyssa mig. Jag drog mig tillbaka och sa att det nog inte var en bra idé och önskade honom godnatt. 

 

Ett tag efter att jag gått och lagt mig så vaknade jag av att en spritt språngande naken man stod mitt framför min säng, lutade huvudet lite charmigt åt sidan och sa "kan inte vi mysa lite?". Charmigt? Självsäkert? Jag vet inte. Men det är väldigt sexigt med en man som vet vad han vill och vågar ta för sig. Sen kan jag väl tillägga att han var välhängd också, det är inte direkt ett minus. Jag svarade ja och han hoppade glatt ner i sängen. 

 

Vi började kyssas, smeka varandra, hetsigt. Han slet av mig linnet jag hade på mig. Han kysste mig på munnen, halsen, nyckelbenet, ner till brösten. Han stannade där ett tag, smekte dom, kysste dom. Jag drog upp honom igen kysste honom. Jag tog fram en kondom och snart var vi igång. Det var bra sex, djuriskt, passionerat sex. Och det är som dom säger, ju äldre desto bättre (det går upp till en viss ålder förstås).  

 

På morgonen, eller senare samma dag (det beror på hur man ser det). Så låg han och höll om mig, kysste mig i nacken och frågade om jag var vaken. Visst var jag vaken. Jag har alltid svårt att sova med killar. Tänk om jag fiser eller säger något olämpligt i sömnen? Vi låg och pratade lite, han frågade hur gammal jag var. Jag svarade och han drog en suck av lättnad och svarade att han trodde jag var yngre, alla tror att jag är yngre. Han var dock väldigt mycket äldre än mig. Men vi pratade ett tag om framtidsdrömmar och likande sen gick vi upp och drack vatten och han började klä på sig. Men hittade inte alla sina kläder. Vi skilldes åt med en kyss då han sa att om jag hittade hans tröja fick jag gärna lämna den i hans brevnedkast, gärna med mitt telefon nummer. Jag log lite och sa att jag skulle leta efter tröjan. Vi sa hejdå. 

 

Händer det här folk eller är det bara mig? 

Ibland har jag telefonnummer i min mobil som jag inte vet vem de tillhör. Så det händer ibland att jag randomly smsar dom här nummrena. Tänk om det är världens kap och det bara var fel tidpunkt när vi träffades? 

 

Vissa har jag inte ens namnet på, det kan vara "fulla killen", "snyggingen" eller ett kort smeknamn som egentligen inte säger någonting om vem personen är. Så allt jag har är ett alias, ett nummer och nyfikna jag. Så jag bestämde mig för att smsa ett av dom här random numrena, spännande! Ska jag vara helt ärlig smsade jag till och med till fel person. Men hans respons var ganska roligt så vi fortsatte smsa, vi smsade väldigt länge, flirtade, skickade bilder på oss till den andra och gav komplimanger. Han berättade att han var yngre än mig (fem år!) men jag menar.. lite oskyldigt smsande har väl ingen dött av, eller? och om det skulle leda till en random hookup så gör väl inte det något heller? Han var ju rolig och snygg..

 

När han skickar en närbild på sitt ansikte tycker jag mig känna igen honom. Men det här händer faktiskt ganska ofta, människor är förvånandsvärt lika varandra. Så jag tänker inte mer på det. Tills det slår mig. Klockan tre på morgonen när jag ligger nerbäddad. Jag spärrar upp ögonen, fnittrar högljutt och blir fruktansvärt generad. Jag måste säga att jag är väldigt glad att det bara var oskyldigt smsande. För det visar sig att det här är min pappas jobbarkompis son. Gud hjälpe mig! Kan det bli mer pinsamt? Ja, det kan det. Det här är inte bara en kollega, det är även en familjekompis, så vi träffas lite då och då båda familjerna. Men bara för att göra det liiiite värre ändå så kan jag väl tillägga att killen även har hånglat med min lillasyster.

 

 

Bra jobbat!