Mina äventyr som singel

Ibland har jag telefonnummer i min mobil som jag inte vet vem de tillhör. Så det händer ibland att jag randomly smsar dom här nummrena. Tänk om det är världens kap och det bara var fel tidpunkt när vi träffades? 

 

Vissa har jag inte ens namnet på, det kan vara "fulla killen", "snyggingen" eller ett kort smeknamn som egentligen inte säger någonting om vem personen är. Så allt jag har är ett alias, ett nummer och nyfikna jag. Så jag bestämde mig för att smsa ett av dom här random numrena, spännande! Ska jag vara helt ärlig smsade jag till och med till fel person. Men hans respons var ganska roligt så vi fortsatte smsa, vi smsade väldigt länge, flirtade, skickade bilder på oss till den andra och gav komplimanger. Han berättade att han var yngre än mig (fem år!) men jag menar.. lite oskyldigt smsande har väl ingen dött av, eller? och om det skulle leda till en random hookup så gör väl inte det något heller? Han var ju rolig och snygg..

 

När han skickar en närbild på sitt ansikte tycker jag mig känna igen honom. Men det här händer faktiskt ganska ofta, människor är förvånandsvärt lika varandra. Så jag tänker inte mer på det. Tills det slår mig. Klockan tre på morgonen när jag ligger nerbäddad. Jag spärrar upp ögonen, fnittrar högljutt och blir fruktansvärt generad. Jag måste säga att jag är väldigt glad att det bara var oskyldigt smsande. För det visar sig att det här är min pappas jobbarkompis son. Gud hjälpe mig! Kan det bli mer pinsamt? Ja, det kan det. Det här är inte bara en kollega, det är även en familjekompis, så vi träffas lite då och då båda familjerna. Men bara för att göra det liiiite värre ändå så kan jag väl tillägga att killen även har hånglat med min lillasyster.

 

 

Bra jobbat!