Mina äventyr som singel

Jag tror jag har hittat honom, min Mr. Right, min Mr. Darcy!

Det började för ett tag sen när han och hans ex gjorde slut. Dom hade varit tillsammans super länge och han har typ aldrig varit själv. Så jag ställde såklart upp som sällskap, dels vill jag inte att någon ska vara ledsen. Men samtidigt så är jag själv otroligt sällskapssjuk.

Vi har börjat umgås ganska så mycket kollar på film nästan varje helg, pratar fram till 7 på morgonen. Sen går jag oftast hem för att få någon sömn innan resten av helgen tar slut. Därefter så umgås vi lite mer på eftermiddagarna. Jag tror att han faktiskt verkligen gillar mig. Vi smsar nästan konstant, kivas med varandra ni vet som man gör i film. Här om natten så somnade han i mitt knä när vi kollade på film. Först frågade han lite försiktigt om han fick luta sig mot min axel, jag fnissade lite lätt och sa "ja det är klart att du får". Där låg han och jag kunde knappt andas. Jag ville inte förstöra stunden eller göra så han kände att det var obekvämt att luta sig mot mig.

Han smekte mitt lår lite lätt och kom på sig själv, "oj förlåt!". jag insåg att det var hans ex han trodde att han lutade sig mot, inte mig. Jag sa "det är lugnt". Försökte skaka av mig den tidigare känslan. Men det gick inte, den har ettsat sig fast i både hjärna och hjärta.

Han säger att han känner att han kan vara helt öppen och berätta allt för mig. Det måste vara såhär det ska vara. åh, han smsade precis och sa att han har köpt en present åt mig. Jag undrar vad det kan vara? Lustigt nog har jag köpt en lyckokaka till honom och mig eftersom han aldrig har provat. Vi är så synkade, till och med köpt något till varandra samtidigt. Vi får se ikväll! hihi